Jag har kommit underfund med en sak. Jag gillar inte ljus choklad så mycket längre. Jag gillar mörk, fin choklad mycket bättre.
Det här hade jag aldrig trott skulle inträffa men nu har det hänt. Jag har sakta men säkert övergivit min barndoms ljusa härliga choklad. Förra veckan tog en jag en bit ur en paradisask och jag höll nästan på att spotta ut den. Den var alldeles för tok för söt. Det blev för mycket. Jag tycker fortfarande om kexchoklad och liknande även om det är på gränsen.
Jag antar att det nu endast är att sitta och invänta tills gröna marmeladkulor samt praliner med körsbär makar sig in min gom och trivs. Livet upphör aldrig att förvåna en.
10 comments:
Där ser du! Farmorsgodiset vinner i längden... eller med åldern?!
ja jag är beredd att hålla med. det var inte länge sen jag starkt framhävdade paradisens fördelar gentemot alladin. Nu har jag börjat tänka om.
Welcome to the daaark side...
ja tackar. Känns bra. Jag trivs. Numer kommer inget med mindre än 90% kakaohalt in i min mun.
Mörk choklad är absolut bäst. Fast jag drar gränsen när den ligger på 99-100%, då har man chokladen i gomen i flera timmar innan den smälter... :)
Vädret här är...regnigt. Väldigt regnigt. Men det är åtminstone varmt. Cirkus en 32 grader. Fast idag är det lite kyligt. Inte mer än en 24 grader..så där så man funderar lite på att dra på sig en kofta för att inte frysa ;)
Åh Anette stackars dig. Gud vad kallt du verkar ha det! Själv fryser man tassarna av sig så fort man sticker ut nosen.
Kram
Jag tror att det är tecken på att man har blivit vuxen... Hemska tanke!?!
Gröna marmeladkulor som är så gott! Det hade alltid min farmor hemma. Mumma!
V:nej usch och fy inte gott!
Ey, dissa inte de gröna marmeladkulorna, de är ett statement. Sura karameller och sidenkuddar är cred!
Post a Comment