I lördags fikade jag med AM och Tette på Copacabana och på kvällen drog jag och AM till Sjöhästen i Hornstull. Dit sammanstrålade en hel del gamla polers. Men när de inte tog kort i baren, lackade Morran ur och drog.
I söndags hade vi parfika på Papa Ray Ray med AM & P samt Tette & A. Janice och lite annat folk kom och gick. Sen på söndagkvällen lagade fin, fin middag och såg Cold Mountain. Serh gut!
En grej bara.
Morran har upptäckt att jag numera är känslosam som en sten. Jag brukade vara en riktig "Grin-olle" som tjurade till vad som helst på tv. Allt från "Absolut Home make-over" till "Dr Phil". Nu för tiden rör jag inte en min. Inte heller när det kommer till andra grejer gråter jag. Jag har gråtit en gång sen jag kom hem från Indien och det var i torsdags. Då ballade jag ur i en ömklig tycka-synd-om-mig-själv vals. Men sen var det bra. Färdig tjurat!
Rosen tycker att jag blivit en "som en kille".
Kalla mig "stenen" om ni vill men det är så det är...
6 comments:
En viss person som Vi känner hade inte gråtit på åtta år när denne kraschade förra året.
Cry me a river...
Men bättre med små porlande bäckar då och då än en enda stor fors....
Själv är jag blödigare än vanligt. I vanliga fall är jag är som Per Gessle enligt Alex Schulman, som bara gråter när jag slår mig riktigt illa, som ett litet barn. (Såå ocoolt).
Nu kan jag knappt kolla på Oprah innan underläppen börjar darra.
Det är M som står för snyftningar i vårt hem och som jag brukar tracka honom. Jag får ta efter dig Morran, det här är icke hållbart!
Hur går det med Han med H.....?
Prodis: Ja för mig tror jag att det är lite bra att flödet fått ett stop. Jag vill dock inte crasha ihop i en liten hög. Med H går det bra men som sagt, jag är kall som en kille nu för tiden....
Det kommer att bli bra, Morran. Du verkar göra så mkt rätt, vad jag kan se iaf. Talar om det, låter en pojke komma lite nära etc. (även om jag är helt chockad, eller avundsjuk. Kunde inte själv säga ett ord till ngn. På ett år.)Var inte rädd för att gråta, om du skulle ramla ihop som en liten trasa. Kroppen kanske behöver det igen? En vacker dag sitter du där och skrattar och minns tillbaka med tacksamhet över det ni ändå hade. Och kan gråta precis som förr, utan att det gör ont på samma sätt. Och sen går du vidare som en Morran som blivit lite äldre, med allt vad det innebär, mot framtiden och nya mål.
Ja, inte vet jag. Iaf, jag tycker du gör rätt som talar om det, och t.o.m. vågar låta en pojke komma lite nära.
Blygis: Well man vet inte alltid vad som är rätt fär en. Men just nu känns det här bra!
Åh Morris, akta dig. Det är när man slutar gråta till all möjlig skit som man är deprimerad på riktigt. It's true.
Post a Comment