I lördags på Riche träffade jag en gammal kollega. Eller kollega och kollega, han var VD för ett dotterbolag som satt i samma lokaler som oss. Vi var inte nära på nåt sätt. Vi brukade snacka lite strunt då och då vid kaffeautomaten.
Men i lördags när han såg mig blev han alldeles till sig. Han sken upp när han såg mig och sa:
- Morran är du hemma?
- Ja sa jag.
- Du har inte kommit och hälsat på mig?
- Nej sa jag.
- Jag visste inte att jag skulle bli så här glad när jag såg dig men jag är verkligen jätteglad!
- Du måste komma och hälsa på på måndag så får vi äta lunch.
"Jättekonstigt" tänkte Morran för sig själv och log och backade därifrån.
Ibland får man bekräftelse får oväntat håll.
Det är alltid kul.
4 comments:
Hm....men backade du därifrån för att du
1. inte ville släppa honom med blicken för att han var så söt
2. inte ville vända ryggen till för att du inte vet var du har honom, för att du inte visste om det var ett "varg-grin" han log med, eller vad?
Detta måste utredas!
Är det ett roligt jobb människan kan erbjuda?
Hm jag backade nog därifrån för att jag inte ville verka otrevlig. Du vet när man ler och sakta avlägsnar sig.
Han vill nog inte erbjuda mig ett jobb han vill nog erbjuda sina tjänster på ett annat sätt... Han är lite söt men inget för mig. Alldeles för självgod kille och såna har jag fått nog av.
Aha, en tönt, alltså! Bara dissa, Morran, det kan han gott ha. Är också oerhört trött på uppblåsta typer. -Sitt, säger jag bara!
He he "Sitt" ja den ska jag testa nästa gång.
Post a Comment