Back

Morran är tillbaka från underjorden. Jag är inte tillbaka med full kraft dock. Det kan jag inte säga. Jag blivit magsjuk igen. Det är riktigt nasty måste jag understryka. Man har ont i magen hela tiden och det tar all kraft och energi formligen rinner ur en. Jag kan bara ligga i soffan apatiskt och läsa eller sova.

Jag har bearbetat den stora chocken mera nu. Vi har pratat igenom det hela mera nu. På nåt sätt har jag nog ganska stark överlevnadsinstinkt. Jag sörjer direkt och intensivt sen går jag vidare. När mina föräldrar skiljde sig grät jag non-stop en hel dag och sen var det över. Sen har jag aldrig gråtit över det igen.

Men mitt humör går i vågor kan man säga. Dels känner jag mig ganska besviken på hela situationen att jag kom hit och satsade på oss och att jag sen får åka hem ensam efter två månader. Alla par som kommer hit till Indien har det jobbigt för man är i en ny miljö som är påfrestande, kanske speciellt när kvinnan inte har ett eget jobb. Man är så beroende av sin partner. Jag trodde dock att vi skulle klara det. Att vår grund var så pass stark. Tji fick jag. Men å andra sidan är jag glad att jag är en person som lever i nuet och tar de chanser som bjuds, även om det går åt pipsvängen ibland.

Sen kan jag faktiskt tycka att det ska bli lite roligt att komma hem. Att komma hem till min familj och mina vänner ska bli kul. Jag ser framemot att söka nya jobb och förhoppningsvis hitta någonstans att bo. Som tur är har jag många vänliga själar i min vänkrets som erbjudit sina soffor, så det ordnar sig nog.

Jag längtar till julen också och jag håller på för fullt och fixar julklapparna(eller jag höll på för fullt innan jag blev sjuk, nu ligger jag mest i min soffa och stirrar apatiskt framför mig)

Jag och Mister har bra och dåliga dagar. Ibland har vi det battre an vi någonsin haft och andra dagar vill jag bara ta första bästa flyg bort från honom.

Jag kommer hem den 9 November. Jag har hört att det är mörkt och kallt hemma och jag har inte ens en vinterjacka med mig. Jag kommer se ut som en dork i kavaj på Arlanda. Alla kommer stirra och undra vad det är för stolle som tagit sig in innanför landets gränser utan en vettig jacka med sig.

Alone

Morran trodde vi hade det bra. Visst var det lite tugnt ibland men jag trodde ändå att vi skulle ta oss igenom det här och komma ut på andra sidan mer sammansvetsade än tidigare.

Tydligen var jag ensam om att tro det.

Räven tycker att det tar för mycket energi från honom när jag är här. Han känner sig ansvarig för hur jag trivs. Så om jag klagar på nåt här i Indien så tar han det personligt.

Jag känner mig ganska lurad och dum just idag.

Tjyven, jag satsade allt jag hade på oss. Jag sa upp mig från mitt jobb och min lägenhet och han vill inte ens försöka jobba lite på det. Jag får åka tillbaka till Svea som en looser och börja om från början med jobb och lägenhet.

Morran är dumpad och det känns faktiskt ganska tungt just nu. Det enda som värmer i mitt ensamma Morr-hjärta är stödet från mina fina vänner och min familj.

Om ni ursäktar så ska jag gräva ner mig i ett gryt och slicka mina sår i ett par dagar...

Yogi Wanna Be

Morran har börjat lite lätt med yoga. Jag har köpt en yogadvd som jag övar mig på innan jag ska våga mig på att gå till en riktig yogi. Jag vill ju inte komma dit och vara som den mest oviga. Så nu tragglar Morran varje dag med sina övningar.

Paschimottanasana


Dhanurasana

trygg

Morran sitter och lyssnar på Fredrik Lindströms “ Vad gör alla superokända människor hela dagarna” Det känns mysigt. Tryggt på något sätt att lyssna på en äkta tunabos sävliga röst så här långt bort i världen.

Skydd...

En sak som Morran har märkt här i Indien är att människor är extremt vidskepliga. De har massor av konstiga saker för sig för att skydda sig mot onda andar. En sak som betyder otur är om någon blir avundsjuk på ditt hem. Därför har nästan alla hus en sån här figur. Morran tycker det ser lite lustigt ut.

Goa Goa

Jag och Mannen är tillbaka från Goa. Semestern var sjukt mysig. Vädret var fantatiskt. Vi hyrde en vespa och körde runt och hittade fina strander och mysiga restauranger. Goa ligger ju vid kusten sa det fanns gott om skaldjur vilket Morran sannerligen uppskattar.

Morran gick lite väl hårt ut med solandet. Har redan börjat fjälla lite i pannan samt på näsan vilket inte är helt smickrande.

Nu är man tillbaka i vardagen och dess hårda verklighet.

"Anti Rat"

Det här "stickern" sitter på vår tvättmaskin. Det står ”Anti-Rat Design”. Personligen har jag aldrig hört talas om att tvättmaskiner skulle vara speciellt attraktiva för råttbon, känns som det skulle vara lite bullrigt och blött där inne men inget upphör att förvåna mig i detta landet. Jag är dock tacksam för att just vår tvättmaskin är designad för att göra det obekvämt för råttor att bo i den.

Det roliga är att råttan ser så ledsen ut när den pyser iväg.

Lurad

Nu har Morran blivit lurad igen. Man får tjyven vara på sin vakt för de tar varje chans att skinna en in på bara kroppen. I fredags fick jag i uppdrag att lämna in Mannens skjortor för strykning. Utanför vårt gamla lägenhetskomplex fanns det ett fallfärdigt skjul dit Mannen gick och fick sina skjortor strukna för de fashinabla priset av 2 Rs per skjorta dvs ca 30 öre.

Hur som helst nu när vi har flyttat har den kontakten försvunnit så det blev mitt uppdrag som hemmafru att hitta en ny ”strykare”. I fredags gick jag ner och frågade vakten och han tog mig till 2 unga killar som stog och strök på en trävagn ut med gatan. Jag lämnade de 8 skjortorna till dem och de sa åt mig att komma tillbaka senare samma kväll.

Jag kom dit och helt plötsligt kostade det 5 Rs per skjorta dvs nästan 1 kr. Nog för att vi nu har flyttat till mer fashionabla kvarter men att priset skulle ha stigit så lavinartat som med 3 hela rupies kändes som ett rån. Jag försökte ifrågasatta priset men icke sa nicke, det gick inte. Morran fick surt punga upp med kosingen.

Idag gick jag förbi en annan strykvagn i vårt kvarter och kom mig för att fråga vad det kostade att få en skjorta struken. Som jag misstänkte kostade det endast 2.50 Rs.

Hmpf de skojarna trodde de kunde lura Morran. Well den gubben gick bara en gång.

"Holy Smoke Vince"

Vi har första säsongen av Entourage hemma och vi älskar den. Morran har redan sett alla avsnitten ett par gånger. Igår tog Mannen hem den andra säsongen och vi slukade 5 avsnitt rakt av. Det är en så cool serie. Dialogen är så rapp och det är sjukt snabba klipp. Cool shit.

Hålla handen

I Indien är det mycket vanligt att unga män visar stor affektion för varandra på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige, om det nu inte är så att de "kör på andra sidan vägen" så att säga...

Tjej och kille är dock inte tillåtna att visa någon som helst kroppskontakt publikt i Indien. Man ser sällan ett par som håller hand eller ens tar i varandra. Det är alldeles för obscent. Overallt ser man män som haller hand eller tom håller varandra om axlarna. Jag finner det mycket konstigt. Jag var tvungen att ta ett paparazzi-snapp av det.

"Delly-Belly"

Igår kom det över mig, det väntade, det otäcka. Matförgiftningen kom precis när jag hade börjat bli riktigt kaxig. Jag åt mat från gatan utan eftertanke. Färsk frukt oskalad, glufs, glufs. Glass: inga problem. Men så igår låg jag där och skakade som en liten liten Morra.

Feber, kramper och alldeles för många besok till toaletten.

It’s a nasty business.

typiskt

Den här bilden tog jag i lördags. Den är mycket typisk för indien. ”Do not dump garbage here” står det på skylten och så är det fullt med sopor framför. Kossan och kråkan verkar dock inte misstycka. För dem är det värsta: “all you can eat buffet”.

Chockad

En av de galnaste grejerna som har hänt här i Indien, var när jag köpte indiska Marie Claire av kille som sålde tidningar i en gatukorsning. Jag börjar bläddra i tidningen och helt plötsligt ser jag min bästa vän AM, åka skridskor på en bild. Samma artikel (som jag skrev om i maj) som publicerades i amerikanska Marie Claire var nu med här.

Jag skrek till när jag såg det och jag var tvungen att ringa AM omedelbart. Hon var lika förvånad som jag. Nu sprider hon ryktet om den svenska synden vidare...

Semester

Nästa helg ska jag och Mannen åka bort en sväng. Det är nämligen en tre-dagars-helg så då ska vi åka till Goa och koppla bara av. Jag har ju så mycket stå i så jag behöver all avkoppling jag kan få.

Här ska vi bo. Det blir nog helt okej...

Flitiga Lisa

Hoppsan, nu har den indiska hemmafrun, Morran varit ute i kvarteret och tagit hand om en hel del ärenden. Man har ju som hemmafru en hel del att stå i. Jag har lämnat in mina skor för klackning. Jag har varit hos skräddaren och lagt in mitt nya linne några centimeter samt varit och kopierat vår hemmanyckel. Det kanske inte verkar så körigt men när man är helt ny i dessa indiska kvarter kan det vara svårt att hitta vart man ska gå. Men jag frågade i området där jag bor efter allt och alla var himla snälla och hjälpsamma.

Det kostade 20 Rs att klacka om skorna dvs 3,50 kr. Att göra en kopia av nyckeln var lite dyrare så det kostade 50 Rs dvs 8,50 kr men att lägga in linnet kostade bara 30 Rs dvs 6 kr. Skräddaren blev lite för förtjust i mig och ville ha mitt nummer och sånt så dit tror jag tyvärr inte att jag vill gå tillbaka igen då blir han alldeles för uppmuntrad.

"Mam"

Det finns saker i detta land som inte är helt lätta att vänja sig vid. En av dom sakerna är fattiga människor.

Igår gick jag gatan fram med en tom take-away kaffemugg i min hand. På gatan sitter en mor med ett spädbarn i famnen. När hon får syn på mig ropar hon ett namn och en liten flicka på ca 4 år springer fram till mig och ropar "Mam, Mam" samtidigt som hon börjar dra i min tröja. Jag försöker öka takten för att gå ifrån henne. Jag vet att det inte hjälper något till att ge pengar till gatubarn. Det går inte till dem utan rakt ner i fickan på den som har satt dem på gatan för att tigga. Flickan ger sig inte utan drar i min tröja och hoppar efter min kaffemugg. Till slut ger jag henne kaffemuggen och hon sliter av locket pa muggen och slickar i sig resterna av mitt gamla kaffe.

För några veckor sedan gick jag på en av Banglores största gator. På gatan sitter en 4 årig flicka med en bebis framför sig. Bebisen börjar gråta. Då slår flickan bebisen hårt på kinden sa hon slutar.

Hela den scenen verkligen skär i hjärtat på mig när jag tänker pa det. Jag ville egentligen ta dem båda två under armen och ta med dem hem och ta hand om dem, älska dem.

That´s fantaaaastic

Idag har jag och Mannen stannat inomhus i vår nya lilla lya. Det har nämligen varit en ”Generell strike” här idag vilket betyder att nästan precis allting har varit stängt. Butiker, banker, restauranger, tutti. Bussarna och tågen har också varit inställda.

Jag är inte helt på det klara över vad de strejkar för men det har något att göra med att The Goverment of Karnakata (vilken är regionen vi bor i) protesterar mot att förlora ett landområde eller liknande. Hur som helst varnade de för att gå ut idag eftersom ”mobbar” av störande element kunde driva omkring i stan och trakassera folk som inte representerade strejken.

Mannen, som ibland försöker vara lite för tuff för sitt eget bästa, tyckte att jag tog varningen på lite för stort allvar och försökte hela säga att vi borde åka till gymmet eller åka och göra något annat kul. Morran var dock benhård. Vi tittade på 2 olika filmer: ”Love actually” och ”Monster”, båda mycket bra. Först nu på kvällen när strejken hade hävts kunde jag gå med på att lämna boningen. Vi åt en underbar skaldjurbuffé på Leela och blev lite för mätta.

Imorgon blir det kafferep för hela slanten för Morran på klubben. Min andra gång där jag spelar min lilla hemmafru roll. Jag gör det med övertygelse och entusiasm. Det bekräftar bara vad jag alltid vetat, jag är bra på att vara amerikan! Jag har haft min beskärda del av övning och nu kan jag spela ut hela mitt register med bravur. Jag pratar högt och entusiastiskt, samtidigt som jag ler ihärdigt. Jag himlar mycket med ögonen när jag håller med om något och jag säger ”that´s fantaaaastic” en hel del.

Puja time

Här i Bangalore har det varit "Puja" hela helgen. Överallt har det knäckts meloner på gatan och pyntats med glitter och bananblad för att ge tur. I fredags hade Mannen puja på jobbet och efter det kom han och hämtade mig inne i stan. Först när jag såg bilen försökte jag ignorera den och låtsas som om att det där inte var min skjuts. Men det blev lite för pinsamt när Mannen körde upp framför mig och började tuta högljudt. Då var jag tvungen att ge vika och hoppa in. Om ni tittar här förstår ni varför jag var tveksam.

About me

Jag har ändrat min "about me" här till höger. Visst är den fin...

I so löv it!