Elsa 1 månad

Vår lilla tjej fyller 1 månad idag. Helt galet! Tiden går så fort. Man vill bara pausa tiden för att inte missa nåt. Det här är det senaste;

• Vägde senast 3,990 g ska vägas igen på onsdag
• Är ca 50 cm lång
• Har äntligen vuxit i sina stl 50 kläder
• Har stl 1 i blöjor, vi byter blöja säkert 10-15 gånger per dygn.
• Äter mycket och ofta, mycket oftare än var tredje timma om hon får möjlighet
• Har börjat kräkas lite mer
• Gillar verkligen sin napp
• Sover fortfarande ganska mycket men är vaken mer och mer
• Vill helst sova i sin mammas armhåla om natten och helst på oss på dagen. 
• Har ibland lite magknip på kvällarna men inte så farligt.
• Följer med blicken
• Gillar att åka vagn, somnar nästan alltid i den
• Har fått sin första snuva tyvärr. Oundvikligt med en dagis-storebror som gärna pussar på henne och tar hennes napp osv. 
• Vände sig från mage till rygg häromdagen
• Lägger man henne på magen jobbar hon stenhårt med att lyfta huvudet och gör "kryp-rörelser" med benen. 
• Tar ersättning från flaska om det bjuds vilket gör mig glad eftersom det betyder att jag kan gå hemifrån nån gång i några timmar. 
• Har varit bortifrån sin mamma i 2,5 timma i gång när jag var på akuten.
• Har börjat ge tendenser till att le

Nya tillskott på semestertouren...

Min mamma och pappa köpte ett hus i Spanien igår. I Villa Martin utanför Alicante. Vi är så taggade på att åka dit och hälsa på nu. Förhoppningsvis flyttar dom inte dit permanent på några år i alla fall.

Sen har Jespers mamma köpt en segelbåt precis. Nu vill Jeppe att vi ska bli en seglarfamilj. Allt jag kan tänka på är Sällskapsresan SOS.

Vi har tur vi som har så många bra ställen att semestra på.

Äntligen kom vagnen!

Woop, Woop! Nu leker livet. Typ, jag ska bara bli frisk först!

Bye Bye Donkey

Vi väntar fortfarande på vår Donkey. Jag håller sjutton på att gå upp i linningen när jag tänker på vagnen. Först tog det ca 4, 5 vecka för att leverantören skulle få in den i lager och kunna skicka den till oss. Dom lovade först att det skulle ta mellan 10- 20 dagar att få vagnen. Jag mejlade och klagade och fick faktiskt tillbaka 100€ som kompensation. Härligt!

Sen när den äntligen skickades till oss stod det att posten hade försökt leverera den till oss men vi inte var anträffbara. Jäkla skojare! Jag var hemma hela dagen men det var ingen försökte leverera nåt minsann. Det stod också att dom hade försökt ringa oss vilket dom inte alls hade gjort. Detta var i tisdags. Nu verkar paketet gått upp i rök. Dom har typ tappat bort det. Det har inte kommit ut till något ombud så vi kan åka och hämta det utan det är puts väck, borta på nåt lager någonstans. Vi ringer varje dag och härjar med dom på posten.

Som tur är har vi fått låna en syskonvagn av våra grannar så vi faktiskt kan gå ut tillsammans. Det skulle vara jobbigt att lämna Ture på dagis utan vagn, speciellt om man har en bebis också och dagiset ligger i Hornstull som man måste åka tunnelbana till samt att han har en mamma som knappt kan gå pga yrsel. 

Birthday....?

Oj vilken rafflande födelsedagshelg det blev. I fredags hade vi middag här hemma för mina bästa komoisar och deras respektive. Vi var 9 vuxna, 4 barn och 1 hund. Full rulle som vanligt på månadsmiddagarna! Jag fick en jättefin present i form av en Mommy Make over på Buddha Spa som jag ska se till att utnyttja så snart Elsa är ute.

Igår vaknade jag av att det var lite väl blött i sängen. Vattnet hade visst gått! Hela 17 dagar för tidigt! Kvack! Men jag hade inga värkar. Jag som hade förberett mig på att hon skulle komma den 20 september eftersom båda våra mammor gick över tiden. Vi ringde BB Stockholm och dom sa att vi skulle komma in på observation. Jag ringde Mamma och hon kom och tog hand om Ture. Vi åkte in och fick ligga och kolla på Elsas hjärtljud. I några timmar. Vi fick permis över lunch och passade på att åka till Bockholmen och äta lite brunch eftersom vi tänkte att det kanske inte blev så mycket med vår middag på Vassa Eggen på kvällen.

Vi var kvar tills kl 19.30 sen fick vi åka hem till Ture igen. I lördags var min födelsedag. Jag blev uppvaktad med frukost och presenter på sängen av Ture och Jesper. Sen gick vi hela dagen och väntade och väntade istället för brunch med mamma och pappa på Boquerian som jag bokade av eftersom vi inte visste hur dagen skulle te sig. Det regnade ute och jag hade lyckats bli förkyld också så jag försökte ta det lugnt och vila mig. Men Elsa ville absolut inte ge sin mamma en födelsedagspresent utan höll sig benhårt kvar i magen.

Igår, måndag lämnade Jeppe Ture på dagis och sen ringde vi till BB Stockholm och fick en tid kl 14.30 för igångsättning. Kl 18.00 fick jag lite värkstimulerande men inget hände. Trots att vi var ute och gick en långpromenad och jag försökte köra aerobics på rummet. Farmor hämtade Ture på förskolan och tog med honom ut på Dalarö. Jeppe stannade till kl 23.00 men sen fick han åka hem eftersom det kanske skulle komma någon annan tjej och dela rummet med mig.

Jag sov till kl 07.00 utan att minst värkarbete satte igång....

Min förlossning del 2

Men när jag kom in i förlossningsrummet fick jag äntligen äta och dricka lite. Jag åt så gott jag kunde men lunchen bara växte i munnen. Jag hade liksom inte kraft att äta. Jag tyckte mina värkar var sjukt starka. Jeppe fick jobba hårt med att trycka på mina höfter och fläkta mig efteråt.  Till mitt försvar har jag i efterhand hört att värkarna kan vara starkare när vattnet har gått. På nåt sätt fick jag ändå i mig lite mat och coca cola och fick lite energi.

Vi flåsade på Jeppe och jag men när klockan var 15.00 var jag redo att ge upp. Jag sa till barnmorskan att jag pallar nog inte detta ni får snitta mig. Då sa hon att "nej nu ska du få lite epidural så blir allting bra". Jag började gråta och sa att jag inte trodde henne. Det skulle säkert ta en timma eller fler för det hade jag läst att det kunde göra. Men hon gick ut ur rummet och kom tillbaka direkt med en narkosläkare. Hon hade haft tur och stött på en på avdelningen.

Maj gadd! EPIDURAL gjorde hela skillnaden. Sen höjde hon styrkan i lustgasen. Jisses, vilken fjong det blev i den där tratten. Nästan lite läskigt. Om jag råkade prata samtidigt som jag andades in lustgas så fick jag värsta "efterlyst-rösten". Sen tuffade det på ganska bra ändå. Jag fick värkstimulerande och till slut var jag helt öppen. Dock var Elsas hjärtljud lite väl höga så en läkare kom in ett par gånger och tog prov på hennes huvud i fall det skulle visa sig att hon inte fick tillräckligt med syre. Till slut så sa läkaren att hon måste ha "krypit ner" till midnatt annars måste man överväga andra metoder att få ut henne. Då var det bara 1 timma kvar. Jesus som jag kämpade på alla möjliga sätt. På pilatesboll och stod upp i sängen och höll på.

Vid midnatt kom läkaren tillbaka och undersökte mig och sa att tyvärr var hon inte ända framme än nu måste dom tyvärr plocka ut henne med kejsarsnitt. Då brast det lite för mig. På ett sätt var jag glad att det snart skulle vara över, smärtan och att vi snart skulle få träffa vår flicka men samtidigt kändes det så surt att jag hade kämpat så i flera dygn för en naturlig förlossning och så skulle allt sluta i snitt ändå. Att jag skulle bli snuvad på konfekten. Jag var inte den muntraste patienten på operationsbordet. Vi fick sätta på vår låtlista medans alla jobbade för att göra mig redo. Dom öppnade mitt gamla snitt och jag kände när läkaren klippte i mig. Jag kände inte smärtan men jag kände att han gjorde det. Sen blev det lite slitande fram och tillbaka och snart hörde vi en liten bebis skrika. Det var en obeskrivlig lättnad och snart hade jag en liten blodig klump på mitt bröst. Både Jesper och jag grät.  Samtidigt som Jesper fick gå bort och klippa navelsträngen så kände jag hur trött jag var. Jag rullades iväg på uppvaket och Jesper fick gå med Elsa till vårt rum och lägga henne hud mot hud. Jag sov i 2 timmar och vaknade av galna svettningar och lite feber. Jesper kom ner med Elsa men vi inte lämna uppvaket förens mitt blodtryck hade gått ner och jag kunde lyfta benen. När vi sen kom till rummet kom sköterskan in med den efterlängtade "brickan". Vi åt lite och sen sov vi några timmar till innan gryning med vår bebis på magen.

Vi stannade 2 nätter till. Trots att Elsas förlossning slutade i kejsarsnitt så är jag ändå glad över att faktiskt nästan genomgått en förlossning. Att ha den erfarenheten även om jag blev utan själva krystandet. All personal på BB Stockholm var helt underbar och det kändes som vi fick den bästa tänkbara vård där.

Syskonkärlek

Jag är så glad över att det än så länge inte är några problem med lila Elsa. Hon äter ofta och länge och så sover hon mycket. Hon går upp jättemycket i vikt också. Förra vecka var vår nya BVC sköterska här på hembesök och vägde henne. Då hade hon gått upp hela 500 g på 10 dagar. Jeppe och jag var stolta som tuppar. Igår vägdes hon igen. Då hade hon gått upp 225 g på 1 vecka och växt hela 3 cm sen hon föddes. Ibland har hon lite magknip men inget allvarligt. Men jesus vad vi byter blöja. Säkert 10-15 gånger per dag bajsar hon och då är det oftast en liten tesked med gult keso i blöjan som inte verkar så mycket men som ändå måste torkas bort och bytas blöja.

Ture är faktiskt väldigt förtjust i sin lillasyster. Inga spår av svartsjukan ännu. Han vill gärna sitta och hålla henne i soffan. Då sitter han där och klappar henne på huvudet. På morgonen när han vaknar går han och letar efter Elsa. Om hon är ledsen i bilen eller i vagnen så brukar han sjunga "Lilla Snigel" för henne. Här om dagen erbjöd han sig att mata henne genom att dra upp sin tröja över magen och bröstvårtor med orden; Ture mata Elsa.

Gosingarna!

Operation

I onsdags var jag hos min öronläkare på Sabbatsberg. Hon kollade i örat och gjorde lite kristalltester. Sen fick jag göra hörselprov som hon jämförde med förra årets resultat. Hon tror att hörselbenen inne i mitt vänstra öra inte längre är sammanlänkade. Därför har jag dess symptom och min hörsel är kraftigt nedsatt på vänster öra. Hon skulle skicka en remiss till Öronkirurgen på Karolinska och så kommer dom kalla mig. Jag känner mig ganska ledsen och orolig inför en eventuell operation i örat. Men samtidigt så kan jag ju inte gå omkring och ha det så här hela livet.

Jag vill ju bara fokusera på att ta hand om vår lilla familj nu och få allt och funka. Sjukt jobbigt när man själv inte riktigt räcker till.

Yr...

Det är inte så bra med mig. I fredagskväll hände det något konstigt i mitt vänstra öra. Det började tjuta och jag blev jätteyr och så hörde jag helt plötsligt mycket sämre. Men så gick det över.

Men sen i lördags när jag vaknade så snurrade hela rummet och ljudet i örat var jättekonstigt. Jag bokade en tid på Liljeholmens närakut och gick dit. Där träffade jag en läkare och beskrev mitt problem. Jag fick en akut-remiss till Karolinska eftersom det var enda stället med öronläkare på akuten på helgerna. Hon gjorde en massa tester osv men kunde inte riktigt hitta nåt. Och dom kunde inte göra nåt hörselprov på mig där eftersom det var inte öppet på helgerna. Igår kändes det lite bättre. Men jag hör inget på vänster öra och om jag tex lägger min mobil mot vänster öra. Men det värsta är nog ändå att jag är yr nästan hela tiden. Jag går och stödjer mig mot väggarna här hemma.  Läskigt värre eftersom jag har en liten bebis att bära omkring på.

Imorgon ska jag träffa min öronläkare på Sabbatsberg. Hoppas verkligen det blir bättre och dom hittar vad som är fel. Så här kan jag ju inte ha det resten av livet.

Lill-Gos

Det är väldigt gosigt att ha en liten bebis igen. På nåt sätt är vi mer avslappade den här gången. Man vet liksom vad som väntar lite den här gången. Förra gången med Ture var vi ju nybörjare med amning och vakennätter och allt som hör till. Den här gången är jag liksom inställd på att få vara vaken lite om nätterna och att man är väldigt låst när man ammar. I of sig har vi ju haft lyxen att vara hemma nu båda två om dagarna och Ture har varit på dagis några timmar. På fredag är det dock slut på sötebrödsdagarna för då börjar Jesper jobba igen och då är det jag som ska hämta och lämna Ture på dagis. Om vår nya vagn har kommit då vill säga. Imorgon har det tagit hela 4 veckor.

Min förlossning...

På tisdagen den 28/8 åt jag frukost själv innan Jeppe kom. Sen kom en läkare och undersökte mig och kunde konstatera att ingenting hade hänt! Nada! Då fick jag en "propess" en slags hormon-tampong som skulle få fart på värkarna. Eftersom jag hade ett snitt redan på min livmoder sen Ture så ville dom inte gå för aggressivt fram. Den där propessen gjorde susen. Efter lunch åkte Jesper och jag till Mörby Centrum och tröstshoppade lite grejer till mig, Elsa och Ture. På slutet kunde jag knappt gå, så ont gjorde det.  Då tänkte vi båda att "nu händer det".

Vi tog tuben tillbaka och la oss på rummet och kollade på den franska filmen "Igelkottens Elegans" mot kvällen kom en läkare igen och undersökte mig och kunde konstatera, att trots ganska kraftiga värkar, ingenting hade hänt. Jag hade inte öppnat mig nåt alls. Hon sa att from midnatt fick jag fasta för att imorgon på förmiddagen blir det snitt. Då kände jag mig ganska nere och ledsen. Jag ville verkligen försöka föda naturligt den här gången och det kändes så onödigt att jag hade så ont utan att nåt hände och så tänkte jag på allt negativt med snitt som att jag inte skulle kunna lyfta Ture på en månad och hur skulle det då gå med hämtning och lämning på dagis. Jeppe sov kvar hos mig och vi försökte se det positivt att imorgon skulle vi få träffa vår lilla flicka. Jag fick 2 alvedon så jag kunde somna.

Jag sov 2 timmar sen vaknade jag av värkarna. Jag var vaken själv där i natten och försökte distrahera mig själv med ipad och bloggar osv. Jag ville inte väcka Jeppe för jag tänkte att han behöver nog sova så han kan ta hand om mig sen. Det var ganska segt faktiskt för dels var jag sjukt trött, hade ont och så var jag infernaliskt törstig och hungrig också men jag fick ju inte äta eller dricka nåt. När gryningen kom kände jag mig helt slut i rutan. Jag väckte Jeppe och sa att nu måste han hjälpa mig och profylax-andas. Jag överlever inte på egen hand. Sköterskan kom och gav mig dropp mot törsten men det hjälpte föga.

Vid kl 09.00 kom läkaren och undersökte mig och sa glatt att nu var jag öppen 3 cm nu kör vi på vanlig förlossning. Men då var jag i det närmaste medvetslös. Jag somnade mellan värkarna. Då kom barnmorskan in och sa att det är nu det riktiga arbetet börjar. Nu gäller det att du tar i och jobbar så att förlossningen går smidigt.  Då tänkte jag att mina ben bär inte mig ens. Dom bara skakar.

fortsättning följer....

Elsa

Nu är hon här! Världens gosigaste bebis; Elsa. Hon föddes i torsdags den 30/8 kl 01.17 i akut snitt. Hon vägde 3,555 g och är 47 cm lång.