Min förlossning...

På tisdagen den 28/8 åt jag frukost själv innan Jeppe kom. Sen kom en läkare och undersökte mig och kunde konstatera att ingenting hade hänt! Nada! Då fick jag en "propess" en slags hormon-tampong som skulle få fart på värkarna. Eftersom jag hade ett snitt redan på min livmoder sen Ture så ville dom inte gå för aggressivt fram. Den där propessen gjorde susen. Efter lunch åkte Jesper och jag till Mörby Centrum och tröstshoppade lite grejer till mig, Elsa och Ture. På slutet kunde jag knappt gå, så ont gjorde det.  Då tänkte vi båda att "nu händer det".

Vi tog tuben tillbaka och la oss på rummet och kollade på den franska filmen "Igelkottens Elegans" mot kvällen kom en läkare igen och undersökte mig och kunde konstatera, att trots ganska kraftiga värkar, ingenting hade hänt. Jag hade inte öppnat mig nåt alls. Hon sa att from midnatt fick jag fasta för att imorgon på förmiddagen blir det snitt. Då kände jag mig ganska nere och ledsen. Jag ville verkligen försöka föda naturligt den här gången och det kändes så onödigt att jag hade så ont utan att nåt hände och så tänkte jag på allt negativt med snitt som att jag inte skulle kunna lyfta Ture på en månad och hur skulle det då gå med hämtning och lämning på dagis. Jeppe sov kvar hos mig och vi försökte se det positivt att imorgon skulle vi få träffa vår lilla flicka. Jag fick 2 alvedon så jag kunde somna.

Jag sov 2 timmar sen vaknade jag av värkarna. Jag var vaken själv där i natten och försökte distrahera mig själv med ipad och bloggar osv. Jag ville inte väcka Jeppe för jag tänkte att han behöver nog sova så han kan ta hand om mig sen. Det var ganska segt faktiskt för dels var jag sjukt trött, hade ont och så var jag infernaliskt törstig och hungrig också men jag fick ju inte äta eller dricka nåt. När gryningen kom kände jag mig helt slut i rutan. Jag väckte Jeppe och sa att nu måste han hjälpa mig och profylax-andas. Jag överlever inte på egen hand. Sköterskan kom och gav mig dropp mot törsten men det hjälpte föga.

Vid kl 09.00 kom läkaren och undersökte mig och sa glatt att nu var jag öppen 3 cm nu kör vi på vanlig förlossning. Men då var jag i det närmaste medvetslös. Jag somnade mellan värkarna. Då kom barnmorskan in och sa att det är nu det riktiga arbetet börjar. Nu gäller det att du tar i och jobbar så att förlossningen går smidigt.  Då tänkte jag att mina ben bär inte mig ens. Dom bara skakar.

fortsättning följer....