magont

Ibland får jag en sån attans tokångest över att jag inte kommer att bli den personen som jag så himla gärna vill vara. Någon som blir någon att räkna med, någon som lyckas i arbetslivet och gör smoth karriär, någon som har en stor bekantskapskrets och har någon bra att dela livet med.

Jag vet att jag borde tagga ner och se hur mycket bra grejer jag har i mitt liv. Jag har faktiskt ett jobb just nu som iof sig går ut i slutet av februari men som kanske kan leda till något annat. Jag har världens bästa kille som älskar mig och uppskattar mig. Jag har bra föräldrar som jag är nära och som ställer upp för mig. Jag har fina, bra vänner som berikar mitt liv och som stöttar mig när allt känns tungt.

Jag har pluggat utomlands, kan språk, jag läst a whole load of academic bullshit så att egentligen borde det ordna sig för mig om jag tänker krasst.

Ändå så fullkomligt freakar jag totalt ibland och blir så rädd att allt ska gå åt skogen och att jag inte kommer att lyckas med någonting överhuvudtaget.

Jag fokuserar på nördiga grejer som att jag inte har något körkort eller att jag har två tentor kvar till en magister examen i ekonomi men att jag inte har tagit ut den. Då känner jag mig som en total loser.

Jag önskar att jag kunde vara starkare många gånger och tro helt otvivelaktigt på mig själv. Jag önskar att jag kunde lägga av med att oroa mig för töntiga grejer och fokusera på verkliga problem. På något sätt hoppas jag att det kommer med åldern men om det inte gör det ska jag hålla på så här och oja mig hela livet? Jag kommer få magsår.