Fimpen ringde mig från Irland för att muntra upp mig i min ensamhet med örat. Det gjorde mig glad och varm om hjärtat. Vi pratade om framtiden och jag frågade hur länge hon hade tänkt att stanna på Irland och hon sa "ett par år"....
Det gjorde Morran lite ledsen. Jag trodde liksom att Irland var något som Fimpy gjorde i ett år eller två och sen ville hon hem men tydligen så var det inte så....
3 comments:
Jobbigt! men du kan ju alltid åka och hälsa på...
Ja det är klart att jag kan men det är inte samma sak som att ha henne här i Sverige då man kan träffas ofta och prata i telefon ofta.
Nej det är klart att det inte är samma sak direkt...
Post a Comment