Jag lämnade in mina stövlar hos en skomakare på Kungsholmsgatan igår. Det är min mammas stövlar sen 70-talet där klacken hade behagat att släppa loss. Vi stod där och dividerade en lång stund skomakaren och jag. Det var tydligen inte hur lätt som helst att kirra till det där. Oh nej. Sen ville jag egentligen ha dem på sturt. Jag kom 17.15 och han skulle stänga kl 18.00. Det tyckte skomakaren var lite väl hetsigt så jag fick nöja mig med att hämta dem idag.
"Kl 10.00 sharp är jag här" sa jag och gick ut. Sen hände det en massa saker igår som gjorde att jag inte masade mig upp speciellt tidigt.
Idag ringde det kl 12.35
"Det är Gaspar Skomakaren, var håller du hus, skorna är klara nu" sa han.
Det tyckte jag var kul, att han ringde mig.
Brukar skomakare göra så?
2 comments:
Haha! Underbart! Jag måste få adressen dit. Jag ska i fortsättningen lämna in alla mina skor där. Jag tror det är bra att ha en buddy inom alla yrkesgrupper. Gaspar - det är taget!
Kungsholmsgatan var adressen typ tvärs emot Hotel Amarant. Så sant som det var sagt man måste en inom varje tjänstesektor typ som "Min frisör"och "Min Skomakare" annars räknas man inte i samhället.
Post a Comment