Friday, March 09, 2007

Kalla kriget

I måndags kom en av projektledarna, som jag tidigare inte har träffat, tillbaka från sportlov. Hennes första kommentar till mig var: " Du har tagit min galge!".
" Hoppsan" sa jag lite oförstående. Det är så att vi sitter med ryggarna mot varandra i ett kontorslandskap och på skåpen i mellan oss finns det galgar på båda sidorna. Hon förklarade för mig att jag var tvungen att ta bort min jacka eftersom hon alltid brukade hänga där.

"Ok, härligt först intryck, henne blir det problem med" tänkte Morran.

Mina aningar besannades. Jag hörde henne härja om det ena och det andra bakom ryggen på mig. Hon var inte nöjd med mycket. Absolut inte en sån person man kallar "easy going". Inte alls faktiskt. Inte någonstans.

På tisdagen precis innan vi ska gå hem, min kollega och jag. Vi har precis avslutat dagens hårda arbete och börjat packa ihop, klockan är verkligen 16.55. Morran går in på DN och surfar runt lite. Då hör jag bakom mig;

- Har det gått bra för er att komma igång?
- Jo då säger Morran och vänder sig om.
- Jaha så ni behöver ingen hjälp eller så säger hon hårt och högt.
- Nej det har funkat fint säger jag.
- Ja för som konsult har man inte direkt betalt för att surfar runt på DN säger hon med myndig och hård stämma som får mig att känna mig som ett skydligt barn.

Stum och förvånad stirrade jag bara på henne och sa "Nää" svagt.

Jag kände mig jäkligt tillplattad och superledsen. Jag gick hem på tisdagen och hängde läpp. Efter lite skönt häng med mina homies och H så kände jag mig som mig själv igen. Det är fan ingen som ska köra med mig. Jag är Morran.

Nästa dag fick jag reda på att hon också är konsult precis som mig. Morran blir arg på riktigt. Vem tjyven tror hon att hon är? En attans självutnämnd ordningspolis som har som uppgift att hålla kolla på mig? Alla surfar ju runt lite då och då.

Det är då jag startar det kalla kriget. Jag kände mig nästan lite ledsen å hennes vägnar för hon visste inte vem hon försökte sätta sig på. Jag kan bli vem som helst värsta fiende om du råkar trampa på mig.

Hon var faktiskt ett alldeles för lätt mål. Närmare 40 bast, päronformad kropp, råttfärgat hår och brillor och jäkligt bitter. Hon höjer gärna rösten och skäller på folk som råkar komma i hennes väg. På mötena lever hon om och är riktigt agressiv mot allt och alla.

Jag orkar inte gå in på vilka metoder jag använde för att ta ner henne på jorden men låt oss säga att nu sitter hon vid min fot och ber om att bli förlåten.

Jag vet att jag är långsint men jag har så svårt att ta såna människor till mig. Annars är jag alltid den som försöker få homies på arbetsplatsen. sånt är extremt viktigt för mig, för att man ska trivas. Men har man en gång gjort på sig så är man för alltid på den svarta listan för mig.

Sorry no mercy.

6 comments:

Anonymous said...

Ohhh... vad jag är avundsjuk på dig... Strongt gjort av dig!!

Önskar så jag kunde vara likadan... Är världens mes när det kommer till sånt, biter ihop o svär hemma... Snälla berätta hur el vad gjorde du??!!

Anonymous said...

Go Morran, go Morran! "Det är henne det är fel på, inte dig."
Det här kan ju bli en riktigt rolig följetong...

Anonymous said...

Bra där morran! Sådana människor ska sättas på plats. Hårt och ordentligt. En gång för alla! Jag vill gärna höra fortsättningen.. *känner hornen växa* ;)

Produktionsledaren said...

Pårom bara Morris visa var skåpet ska strå, slipa hörntänderna. Mjau!!

Stora Morran said...

Alles: Ja jag är faktiskt ganska nöjd. Jag får väl skriv ett inlägg på hur jag gick till väga.

Maria said...

Jaa! Fenomenalt.