Ture sov i sin säng mellan 01.00 och 04.00 sen vaknade han och ville upp. Jag bar över honom i vår säng och han fick amma och sova på mig. Visst jag somnade också men den sömnen kan liknas med den man sover i en stol. Inte så bekväm och återhämtande direkt. Jag vaknade till när Jeppe gick upp och duschade och tänkte att "gud vad skönt snart kommer han och tar den här lilla koalan så jag kan sova en timma själv". Nästa gång jag vaknade var det helt tyst och Jeppe hade gått till jobbet. Han hade trott att jag skulle väcka honom kl 06.00 och säga åt honom att gå ut med Ture. Jag blev så besviken att jag började gråta. Kände mig helt paj och med en sprängande huvudvärk.
Jag gick själv ut med Ture i vagnen. Han somnade efter en halvtimma. Då gick jag hem. Samma sekund som jag hade lagt mig till rätta i sängen vaknade han. Då fick jag panik och började gråta igen. Jeppe frågade om han skulle ringa sin kusin eller sin mamma. Först tänkte jag att det skulle vara pinsamt om dom kom hit och såg mig i min pyjamas, mitt skitiga hår och mina rödgråtna ögon. Sen tänkte jag på alla mammabloggar jag läst som inte vågar be om hjälp eller inte har någon att fråga. Så Jeppes kusin kom och tog ut Ture i vagnen i 3 timmar. Jag sov som en stock. Vaknade med samma huvudvärk men så tog jag en dusch och en treo och nu är jag på topp igen.
Jeppes kusin hade med sig min favorit Laika. Vi tycker ju ganska bra om varandra Laika och jag. Hon
tyckte det var väldigt spännande med Ture. Hon slickade honom på kinden och Ture vände då munnen dit och då blev det lite hångel innan jag ingrep. Yuck! Sen när kusinen skulle gå så ville inte Laika gå. Hon stod bara kvar vid mina fötter och tittade på mig. Hennes matte blev nästan irriterad. Till slut fick jag gå mot dörren. Då gick hon sakta mot sin matte.
Lite smickrande.
4 comments:
Bra där! Själv var jag så uppstressad att jag inte kunde slappna av om jag inte hade hundra procent koll på lillan. Med det är väl det som är receptet – att se till att få lite sömn här och där. Go mom!
tack tack! Ja lika bra att släppa garden lite och ta emot hjälp om man får.
Good for you! Hahha! Lätt, med sömnbrist och missförstånd att tårarna kommer. Jag skrattar för jag minns en gång min man hade råkat äta några rester vi hade som jag hade planerat att ha till lunch nästa dag. När jag insåg att maten var borta blev jag så ledsen, uppgiven och tårarna sprutade - vad skulle jag göra!?! - och ringde honom på jobbet och skällde ut honom. Hahha! Stackars mannen han förstod inget! Men jag hittade något annat att äta tillslut men det kändes som hela världen var emot mig. Tala om hormoner... :)
Åh jag kommer ihåg att jag var precis så som du beskriver. Nu har jag inte fått något sånt utbrott på ett par månader (ta i trä) och det är skönt.
Isak kunde också bara sova PÅ mig en lång period, det var hemskt. Inte mysigt, bara hemskt. Jag trodde att han aldrig skulle kunna sova själv. Men nu sover han helst i sängen eller i vagnen och han sover inte alls bra i min famn. Så stå ut...
Bra att du bad om hjälp i alla fall, det har jag extremt svårt för att göra... Hoppas ni får en bra helg trots att det inte blir något Göteborg!
Post a Comment