Idag var det dags för vändningsförsök på SÖS. Vi fick komma in redan kl 11.00 fast vi hade tid kl 14.00. Vi möttes av en snäll, bastant, finsk undersköterska som hade dansande mumintroll tatuerade runt vaden. På nåt sätt är finlandsvenska trygghet för mig eftersom min mamma är finsk. Hon skojade med oss och sa att Ture var en rumpnisse. Hon satte på CTG på magen och vi fick följa Tures hjärtslag på en monitor.
Sen kom barnmorskan och hon var också mycket vänlig och snäll. Pedagogisk och lugn. Hon satte en kanyl i min vänstra hand. Efter ett tag kom läkarna och då märktes hierarkin direkt. Överläkaren var en kvinna i 60-års åldern med pondus. Hon gav orders till barnmorskan om det ena med det tredje. Överläkaren gjorde ett ultraljud och såg att Ture satt i ett riktigt säte med sin rumpa långt ner i mitt bäcken. Jag fick brickanyl och hjärtat började rusa direkt. Läkaren satte igång med vändningsförsöket genom att försöka lyfta upp Tures rumpa med sina händer och sen knuffa honom åt sidan. Det var riktigt obehagligt men jag profylax-andades som en tok och höll mig ändå lugn.
Men i slutet av det andra vändningsförsöket så började underläppen darrar och tårarna att rinna ner för mina kinder och jag kände bara "låt honom vara, han vill ju inte...." Då slutade läkaren och sa att ibland får man ge upp och inse att det inte går. Man får acceptera barnets vilja och inte använda för mycket fysisk påtryckning. Jag var lättad även om jag hade önskat att kunna föda normalt.
Nu blir det ett planerat kejsarsnitt om ca 2 veckor. Vi får datumet nästa vecka. Det känns helt okej ändå. Nu kan vi planera våra 2 sista veckor i frihet. Bara göra roliga grejer som att gå ut och äta, umgås med kompisar och gå på bio.
4 comments:
Men gud så spännande! Så speciellt att få veta i förväg när man ska få se sitt barn. Vi fick veta en dag innan och jag tyckte att det var jättebra, vi kunde äta vår "sista" middag tillsammans och så, ganska romantiskt faktiskt även om jag verkligen inte trodde att det skulle bli så. Jag trodde jag skulle vakna på natten med värkar och så skulle vi åka in direkt och föda.
Det som jag har lärt mig av att föda barn är att det blir aldrig som man tänkt sig. Men det blir alltid bra i slutändan, du får ju Ture! =)
Planerat snitt är inte det sämsta men visst kan det kännas kymigt när det inte riktigt går som man i sitt stilla lilla sinne tänkt( för det är svårt att låta bli att planera även om man vet att allt kan hända).
Ture slipper dessutom knöligt huvud och kommer alltid att se snygg ut i kort hår. Bara en sån sak ;-)
Lycka till med kejsarsnittet och njut av sista tiden innan barnet kommer med J. Jag ska föja dig här!
Oh det är så spännande att följa dig här, jag har hängt med i några år och nu ska du snart ha baby! Jag är också gravid och kommer om allt går bra föda i slutet av året. Lycka till nu Morris, jag tror och hoppas att allting kommer gå toppen!
Post a Comment