tvättstugedrama

Igår hade Jeppe tvättat lite av våra kläder och lite av Tures grejer. Bla ett litet lakan till hans vagn. När allt var torrt skulle jag bädda vagnen och hittade inte lakanet. Det fanns ingenstans. Jeppe sprang ner och kollade tvättstugan igen men det fanns ingenstans. När han hade hämtat de torra grejerna så hade en granne lagt våra torra grejer i korgen och hängt in sina blöta i torkskåpet. Lakanet var inte i torkskåpet.

Vi började spekulera varför det var borta. Hade grannen snott Tures lakan? Enligt vad som hängde i torkskåpet gjorde Jeppe analysen att det var en ung kille. En sjuk jävel som går igång på babylakan. Usch!

Jeppe övervägde att gå ner i tvättstugan och sitta och vänta på denna tjuvaktiga granne. Jag tyckte att vi kunde skriva en lapp där vi påpekade att "av misstag" kanske hade lakanet slunkit ner i hans tvättkorg så han kunde lämna tillbaka lakanet. Sagt och gjort, vi skrev en lapp. Vi övervägde dock att sno nåt plagg från grannen och ha som "gisslan". Sen skulle vi skriva till det på lappen och bestämma träff på gården i "marschallens skugga" för att vara säkra på att få tillbaka lakanet. Vi rådgjorde och kom överens om att det var att dra det för långt.

Imorse var grannens grejer borta, lappen satt kvar och inget lakan var återlämnat. What the hell? Vi gick upprörda upp i lägenheten. Jag kastade ett getöga på högen med Jeppens t-shirts och såg lakanet.

Snacka om att skapa en storm i ett vattenglas. Har man inte riktiga problem så kan man hålla på så här. Vardagen blir mycket mer dramatisk.