Nu har H och jag bestämt att vi ska låta varandra vara. Vi ska gå åt varsitt håll på riktigt och försöka hitta lyckan. Det funkar inte att ses och höras och sen låtsas som man inte bryr sig. Inte för mig i alla fall. I mig bor det en högst emotionell liten filur som har viss dragning åt det dramatiska.
Vi måste isolera sig från varandra och få ro att börja om på nytt utan störningar. Jag tror det är det som är bäst för oss båda.
Men det förändrar inte att det känns ganska trist och grått.
2 comments:
Nej Morris, förändring är bra, ni kommer båda gå ut starka ur detta, stå på dig nu. Upp med hakan.
Jag ska försöka. Jag gör så gott jag kan. Bävar inför söndagen det blir mitt styrkeprov.
Post a Comment