Nu har Morran ätit sin allra sista lyxbrunch med champange för den här gången. Jag ringde hem och pratade med min svägerska och dom skulle precis äta lite fiskpinnar. Det kändes himla vanligt på något sätt. Fikspinnar kändes tryggt och oflashigt. Man kan faktiskt tröttna på ostron, kaviar och champange. Ibland är fiskpinnar precis vad man vill ha.
När jag kommer hem på torsdag tror jag bestämt att jag ska hooka up mig själv med ett paket. Det vore inte fel nu efter all Chiken Tiika Butter Masala.
6 comments:
Fiskpinnar är inte att förakta - jag tillhör ett av dess stora fan så även här i Singapore har jag ett paket liggandes i frysen utifall att suget skulle falla på ;)
Ska försöka ta mig förbi din kompis Jonas butik i veckan, måste ha lite saker med skandinavisk touch i lägenheten. Ska jag hälsa?
Jo du ska nog försöka landa i fiskpinnevardagen så fort som möjligt.
Fiskpinnar är nog kanske mer din grej.
/S
Anette: Ja halsa fran mig!
Anonyma "S": Faktiskt inte.
Jag tror inte att du är en fiskpinnetjej (not that it is something wrong with that), utan mer en havets-wallenbergare-tjej. :)
Trevlig resa! Och tänk pa de nya EU-reglerna om att ha vätskor och krämer i handbagaget.
Blanca: Visst ar det ett jakla mess med de nya reglerna. Sa attans tontigt! Snark!
Aj aj aj....fiskpinnar. Har aldrig haft det hemma. Däremot- mumsmumsmums- knäckebröd och gröt. Jösses, gommen och tungan slår volter här!
Post a Comment