My birthday

Min födelsedag gick inte av för hackor. Min old buddy, old pal Carro kom upp från tuna på visit för att andas lite storstadsluft trampa asfalt. Vi fyller år på samma dag hon jag förutom att hon är ett år yngre. "Hon har framtiden för sig" som jag brukar säga. Att vara född på 80 talet, bara en sån sak. Det signalerar ju ungdom och fräschness. 70-talet, som jag representerar, andas unket och surt.

På lördagskvällen firade vi en annan jungfrus 30 års fest. Han hade fin ferre i sina lokaler på Åsögatan. Primo-pizza-buffe, öl i isflak och vin. Söders kraftigaste ljudanläggning hade hyrts in när alla Stockholms reklamare skulle fira Rob. En massa creddiga människor spelade musik som jag inte förstog mig på. Tomas Andersson Wij gled omkring och såg lite ensam ut och hela festen sjöng "Ja må han leva" med helium röster.

På söndagen låg Carro och jag och drog oss. Vi kollade på friidrotten och väntade på instuktioner om brunch. Jag öppnade några inskickade paket och vi turades om att motta gratulationer i våra mobiler. Vid 13-tiden blev det brunch på Villa Källhagen med de närmast sörjande. Mycket mysigt och trevligt.

Vi gled in till stan och jag la alla mina födelsedagspengar på diverse skönhetsprodukter i hopp om att nå evigt liv.

Fick 2 biobiljetter av min bror som jag och H använde för att gå på "This is England". Ingen gos Rom-Com direkt. Snarare hård verklighetsdrama. En bra dag allt som allt. Mycket fin uppvaktning.