stuff

Igår när jag vaknade kunde jag inte röra mig. Jag hade en huvudvärk som var utan dess like. Jag var tvungen att ligga i soffan alldeles blickstilla. Om jag råkade röra huvudet kändes det som småspik drällde omkring där inne. VICE-festen på Berns var en lam tillställning. Vi drog vidare till Riche en sväng innan det begav sig hemåt. Jag hade en livlig diskussion med taxichauffören om vad jag skulle göra med mitt liv. Han tyckte det var dumt att säga upp sig och åka till Indien om man hade ett bra jobb medan jag menade att jag inte kan vara ifrån min man i 2 år. Då kanske jag förlora honom och det vore värre än att bli av med ett tråkigt bankjobb.

Jag sms:ade Mannen och beklagade mig och han ringde upp och gullade lite med mig och då kändes det lite bättre i huvdet. Men helst hade jag velat ha en kram och en puss.
Jag sms:ade Fimpen på Irland och hon gick ut och ställde sig i sin telefonkiosk utanför huset och jag ringde upp. Hon sa att det kändes skönt att höra min väsande stämma. Jag lovade ännu en gång att omedelbart kolla upp en biljett till Dublin. Jag lovar det varje gång vi pratar men jag får aldrig ändan ur vagnen.

Kl.13.30 ringde Janice och sa att hon hade hittat AM förvirrad i en telefonkiosk(många telefonkiosker i går) vid Slussen, Am stod och försökte ringa mig. Tydligen hade AM:s mobil också blivit stulen på Riche kvällen innan. Am var helt knäckt eftersom hela hennes kontakt med omvärlden var borta. Det läskiga var att hon höll koll på sin mobil hela tiden, ändå lyckades någon sno den.

Det här börjar bli riktigt läskigt. På Riche sa de att oroväckande många hade blivit av med sina mobiler den kvällen och på 3 sa de samma sak. Det här drabbar Morran också. Nu är 2 av mina närmsta vänner utan mobil. Detta gör livet ganska komplicerat eftersom de inte har hemtelefon heller. Nu är det back to Old School, att bestämma träff ett exakt klockslag samt plats. Om man blir försenad får personen lugnt stå kvar och vänta tills man dyker upp. I hate Oldschool!

Idag satt jag 25 minuter helt ensam på Copacabana och väntade. Kände mig ensam och övergiven.