Här är en som sätter ner foten när någon trampar på den. I ett dygn gick jag omkring och fräste och spottade och väste ord som "klåpare" och "lurendrejare" så fort någon förde ordet "lön" på tal. Efter diverse ältande med nära rådgivare, ringde jag min käre far och han sa att jag rent juridiskt hade rätt till den lön jag hade blivit lovad.
"Skicka ett mejl och förklara din ståndpunkt" sa han.
Sagt och gjort, igår kväll knåpade jag ihop ett mejl till min chef där jag förklarade hur jag kände.
Idag ringde hon och sa att jag hade rätt. Jag ska få det jag har blivit lovad.
Jag är oerhört nöjd med mig själv. Sånt här går aldrig vägen för mig, när jag ska sätta hårt mot hårt så brukar det bli jag som står med långa näsan men nu banne mig, gick det fint.
Jag klappar mig själv på axeln.
Klapp, Klapp
Idag ska jag fira med H på Bergamott.
2 comments:
Styrka baby!
Jupp, Styrka var ordet!
Post a Comment