Tuesday, May 29, 2007

Dyk


H försöker få mig intresserad av att dyka. Jag sätter ner hälarna i backen och stretar emot med allt jag har.

Jag är öronbarn säger jag. Sorry no can do. Sånt kan man öva bort menar H. Man går bara ner långsamt.

Men jag är faktiskt rädd för djupa och okända vatten också. Faktum är att jag helst gillar att bada i pool om jag ska vara ärlig men det kan man inte berätta för någon. Det är bara dagisbarn som tycker om pooler.
Jag är rädd för fiskar också faktiskt. Slemmiga saker som simmar på en och kan attackera.

Vrak ska vi inte ens prata om. Jag är så rädd för vrak att jag ryser bara någon säger ordet. Att jag frivilligt skulle simma in i ett finns inte i min värld.

Fosa, Fosa, Fosa

Nej för att jag skulle börja dyka skulle någon behöva hypnotisera mig.

7 comments:

Anonymous said...

Är det inte dags att utmana dina rädslor?

Stora Morran said...

Nja jag vet inte jag har ju det här med öronen också... de är ju så känsliga dom små liven...

Anette said...

Du är inte ensam Morran, jag är precis likadan. Ska det badas så ska det badas i pool... ;)

Stora Morran said...

Ja asså jag badar ju i öppna vatten i det fria men jag är ingen sån som simmar ut långt ut typ mellan öar och sånt.

Produktionsledaren said...

Hopp i Morran, det är bara att hppa i : ))

Stora Morran said...

Ähhhh NO! Som sagt det är inte min tekopp det dära. Ha så kul ni men jag stannar på stranden.

Anna said...

Jag badar också hellre i pooler, i alla fall hellre än det än svenska sjöar. Dock har jag inga problem att bada när man är utomlands. Där är inte heller fiskarna lika otäcka av någon skum anledning.