Min Resa

Morran has landed in India. Jag hade inte så mycket att göra på resan ner så jag skrev lite på min lilla laptop under tiden så här kommer världens lääääängsta inlägg.

På planet från Arlanda till Paris försöker jag att sova lite. Det går så där. Huvudet rullar omkring som på en lealös och det gör ont i nacken efter ett tag. Innerst vid fönstret sitter en tjej som tydligen ska iväg på sitt EF High School år. Hon läser många EF High School Year broschyrer nämligen det var därför jag fick det intrycket. Hon verkar ha lite lätt damp av något slag, hon kan absolut inte sitta still. Hon har fått en ny digitalkamera som hon packar upp innan planet har lyft och börjar fota överallt. Hon fotar ut genom fönstret, hon fotar oss och hon fotar inplastade säkerhetsskrifter som ligger i stolsryggen. Hon blåser upp en nackkudde häftigt och högljutt. När hon ska gå på toaletten ber hon oss inte att resa oss. Hon hoppar fram mellan våra ben. Det funkar ju men det känns konstigt.

När jag landar i Paris går jag direkt till min gate och sätter mig. Det sitter en hel del svartklädda kvinnor med slöja omkring mig. Jag vågar inte se dem i ögonen, inte deras män heller. Jag skulle ha vilja ha en sån där nackkudde som damp-ungen hade. Mitt finger gör fortfarande ont sen jag skar mig dagen innan. Det bultar och har blött igenom plåstret. Sitter och funderar på vad det kan serveras för mat på det här ”Gulf Air” Kan ju var precis vad som helst. Undra vilka filmer som går? Säkert inga tuffa som Mannen fick se på sin flight. Sitter här en timma innan planet ska gå som värsta pensionären. Måste hålla uppsikt över min väska. Tänk om någon skulle slinka ner lite knark i min väska och så skulle jag anlända till Bahrein med det. Det skulle just vara snyggt. Undra vilka straff de har för knarksmuggling där. Det blir väl stenad till döds på öppet torg eller alternativt ”Bangkok Hilton” på livstid. Gos!

Planet som ska ta mig till Bahrein är stort och fint. Morran skulle så klart vilja sitta i 1:a klass, sträcka ut benen och fälla tillbaka sätet. Det skulle ha varit nice. Det skulle jag ha varit värd. Hatar luften i flygplan. Den är så torr så att det torkar ihop stora kockor av snor i näsan. Det skulle verkligen vara nice med en luftfuktare. I sista minuten innan planet skulle lyfta höll Morran på att glömma sin mobil som låg påslagen i väskan. Det hade kunnat sluta illa jag kunde ha störtat oss alla i fördärvet.

Resan går bra. Men flygvärdinnorna verkar tro att jag är lite av ett UFO. Först får jag inte ner mitt bord sen visste jag inte hur man satte in hörlurarna så jag kunde lyssna på filmen. De verkar undvika mig nu. Vågar mig ändå på att be om ett plåster från en ny flygvärdinna som jag inte ännu har fått en rullning med ögonen av. Ser ganska bra filmer. En är med Eva Longoria, Keith Suderland and Michael Douglas av en händelse läser jag i min medköpta DV att den heter ”Hotet inifrån” och har premiär i Sverige i september. Verkligen inget att betala pengar för kan Morran säga direkt. Om nu någon skulle ha råkat hyra den på DVD så skulle man kunna se den men inte annars. Flera olika filmer går parallellt så Morran flippar i mellan kanalerna. Det sitter ingen i sätet brevid så jag har även den skärmen på och bevakar en annan film där men det blir för stressigt.

Så klart hamnar jag som alltid framför en liten unge som sparkar i sätet. Det en liten fransk pojke på kanske 5 år och en fransk tjej på 4 år som sitter där bakom. Morran vet inte riktigt hur hon ska kommunicera fram att hon kan sluta ligga och sparka mig förstrött i ryggen. Det är inte skönt. Jag kan ju ingen franska och ungen kan säkert ingen engelska. Fransmän är ju allmänt känd på att vara dryga och inte kunna engelska och jag är ganska övertygad att detta även gäller den här 4-åringen. Jag försöker vända mig om och titta på henne, vänligt men bestämt. Hon ser på mig men fattar inte vinken. Jag försöker ta tag i hennes fot för att visa att hon ska sluta. Hon tror att vi leker och plötsligt har det aldrig varit roligare att sparka i mitt säte. Morran byter säte och då börjar så klart hennes bror att sparka mig i ryggen. Morran ger upp och slutar ge dem uppmärksamhet det funkar efter si så där 40 minuter.


Jag anländer i The Kingdom of Bahrein och det är chockvarmt. Säkert 50 grader och ca 200% luftfuktighet. Det går flera Shejker och kvinnor i Burka framför mig på väg till säkerhetskontrollen. Burkor är läskiga. Man ser inte vem som är där inne som det ser ut som de svävar fram. Det är lite ”Spökplumpen”- känsla över det dem. Jag ser ”Crazy Frog” som gosedjur på tax freen i Bahrein. Överväger att köpa en till Mannen men han skulle nog bli sur.

Om jag trodde det var mycket Shejker i Bahrein är det ingenting mot hur många det finns i .Oman och på Muskats flygplats. Att gå omkring i en lång vit särk och ha en vit liten mössa på huvudet verkar tydligen var sista skriket bland män i Oman. Alla som jobbar på flygplatsen är supergulliga och mycket hjälpsamma. Jag hittar en uppblåsbar nackkudde som heter ”Snoozer”, den köper jag. Jag köper även en ”The Office” dvd-box till mannen för 13500 Oman pengar. Jag vet inte riktigt hur mycket det är men det lär väl visa sig på min Visa-räkning sen. Slår till på en liten Dior-box till mig själv. Mannen skrämde ju upp mig till tusen om att man inte fick ha en gnutta vätska med sig i handbagaget för då tar tullen det. Detta visade sig endast gälla London, USA och nåt annat ställe. Så Morran har flugit i den torraste av luft runt halva jordklotet utan den minsta tillstymmelse till fukt. Mina läppar som är beroende av Dior gloss ligger torra och smuliga och de svider nästan. Mascaran som jag satte på någon gång vid 04.00 snåret har smulats bort och ligger utspridd över hela mitt ansikte. Jag har inte kunnat tvätta mig, smörja in mig på nytt och kanske borsta tänderna. Dior-boxen var som ni säkert förstår ett ”Survival kit”.

Äntligen anländer jag i Bangalore dock lite försenat. Efter att ha ställt sig i den sölligaste passkontroll kön kommer jag fram till bagage claim och så klart är inte mitt bagage med. Det sa ju Tettes chef redan på förhand, att med så många byten kommer inte bagaget fram men jag hoppas ändå.

Nu håller jag på att stressa lite över ifall det inte skulle återfinnas. Kors pommes vad mycket grejer som skulle försvinna för mig då. Jag hade i alla fall min älskade lap-top som handbagage så den klarade sig i alla fall.

Ikväll ska vi gå ut och äta. Morran ska gå ut i samma kläder som har rest i.