Jag kan inte hjälpa det. Jag vill verkligen sluta, lägga saker bakom mig och gå vidare. Men vissa saker kan jag bara inte släppa. Morran är en ältare. Vissa kommentarer och händelser sätter sig som ett gammalt kladdigt tuggummi. Jag blir så trött på mig själv ibland när Mannen och jag bråkar, då slänger jag fram gamla grejer som han har sagt för evigheter sen och bett om ursäkt hundratals gånger. Så här har Morran alltid betett sig i alla förhållanden och alla gamla pojkvänner har varit precis lika irriterade på det som Mannen blir men ändå så lär jag mig aldrig. Jag gör samma misstag om och om igen.
Why do I do this to us?
7 comments:
Jag brukade vara likadan, men min nuvarande pojkvan ar ganska sträng sa skulle jag vara som förr skulle han lamna mig pa stört. Men det ar svart, svart, svart att inte tjata. Dessutom har jag världens bästa minne och kommer ihag varenda sak nagon sagt mig. Älta used to be my middle name.
Usch, känns som en grej man alltid gör när man bråkar.. och i stundens hetta så är det dom där orden, kommentarerna och saftiga såren som är som starkast och påverkar en, lite för mkt.. kan man säga.
Iaf. Du är inte ensam o jag är tebaka.
högst normalt kvinnligt beteende dessvärre.... ;)
Blancaflor: "Sträng pojkvän" låter lite roligt...men kors jag har omöjligt världens bästa minne men jag vrider till det som jag vill ha det så det låter mycket värre...
Isolens: Jag gör det för att slå ifrån mig känns det som för att jag ska försvara något som han kastar på mig. Skönt att jag inte är ensam.
It-horan: Håll käften!
Hihihi! Well, han är sträng pa det sättet att han inte har talamod med nojjor och tjötkärringar (som vi säger i Götlaborg).
Så din stränge hombre säger typ : Blancaflor basta ya! och då är du tyst?
Typ.
Post a Comment