Oro

En av dom jobbigaste saker med att få barn är att man oroar sig hela tiden. Nu finns det en ny person i mitt liv som är viktigare än mig själv. En liten person som inte kan prata och berätta hur han mår. Igår efter Öppna Förskolan var Ture och jag på BVC och Ture fick sin 3 månaders spruta. Det var vaccin mot stelkramp, kikhosta, poolio och pneumokocker. Han fick en spruta i varje ben. Jag fick sitta och hålla hans händer medan Anki, BVC sköterskan stack honom. Han skrek som han aldrig skrikit förr. Hans mamma grät en eller två tårar också. Fick amma honom lite efteråt så han skulle bli lugn. Anki sa att han kanske skulle få lite feber framåt kvällen eller natten och att jag skulle gå och köpa lite barnalvedon.

Ture sov sen nästan hela kvällen och i morse kl 04.00 vaknade han och var helt otröstlig. Han fick amma och sen sov han lite till. Kl 06.30 vaknade han igen och var helt genom ledsen och varm. Jeppe gav honom en alvedon och vjyssade honom lite sen har han sovit non-stop. Han har vaknat en gång för mat. Nu sitter jag i köket och har precis gjort lite kaffe och nya chokladbollar. Men jag oroar mig för min lilla kille. Var 10 minut måste jag springa och kolla på honom så att han andas. Har ringt BVC och bett Anki återkomma. Vet inte hur mycket han får sova för att det ska vara normalt.