Igår var jag riktigt dundertrött när jag vaknade kl 04.35. Så där så att jag satt och somnade när jag satt och ammade. Sen sov jag mellan 07.00-08.00 då Jeppe tar hand om honom innan han går till jobbet. Och sen sov jag mellan 09.00-11.00. Då var jag människa igen. Jag börjar misstänka att jag nästan sover för mycket för jag är sällan trött på kvällen när vi går och lägger oss. När jag läser andra mammabloggar så verkar det som om både Ture och jag har begåvats med en fallenheten att kunna somna lätt och sova mitt på dagen. När jag läser om andra så kan det vara så att bebisen inte vill sova längre stunder på dagen eller så kan inte mamman slappna av och ta sig en lur mitt på dagen. Det kan jag. Jag kan gå och längta till Junior dunar in. Då slänger jag mig i ögonblicket efter, Ture har stängt sina ljusa blå, på sängen.
Det här med att Ture ska sova hela natten går framåt faktiskt. Vi lägger honom runt kl 19.00 varje kväll. Och nu har vi som mål att han bara får komma upp 2 gånger fram tills kl 05.00 när han oftast vill upp och möta dagen. Vi buffar och trugar med nappen. Dock är det jag som oftast ger vika och vill ta upp honom så att han kan tömma brösten mina. 2 gånger per natt känns ändå betydligt mer okej än 5 gånger som det var tidigare. Då var det ett attans rännande på nätterna mellan soffan och sängen.
Men det är inte lätt med avvänjningen. Det skär i mamma och pappahjärtat när han ligger där olycklig och ledsen och inte fattar varför vi inte tar upp honom.
No comments:
Post a Comment