Mardröm

I fredags kväll efter Ture hade ätit middag öppnade jag och Jesper varsin öl och Jesper tog fram lite gamla jordnötsringar. Han hällde upp dom i en skål och ställde skålen på bordet. Ture började direkt att peka och hojta om att få smaka på dom. Vi enades om att han skulle få smaka en jordnötsring som sen blev 4 stycken. Vi sa på skoj att det är väl nu vi märker om han är jordnötsallergiker. Efter jordnötsringarna var slut tvättade jag Ture ansikte och han stod vid soffbordet och höll på med ipaden.

Plötsligt hostade han till som att han hade svårt att andas. Jag tog upp honom och kollade på honom. Då var hans kinder ill-röda och hela överläppen uppsvullen. Jag sa till Jeppe att ringa 112. Vi hade ingen panik för Ture var själv så oberörd och glad. Jeppe ringde och förklarade läget. Dom skickade en ambulans direkt och sen fortsatte samtalet lite. 3 minuter efter vi hade lagt på kom ambulanspersonalen in genom dörren. Dom tog blodtryck på Ture och gav honom sen en adrenalinspruta i rumpan. Dom sa "nu åker vi in, strunta i jackor och sånt". I ambulansen ringde dom SÖS och förvarnade att vi var på väg. Vi kom direkt in till ett rum med ett team på säkert 10 pers som stod redo och väntade på oss. Då hade svullnaden gått ner lite men Ture fick lite mer medicin. Läkaren bedömnde den absoluta faran som över men vi var ändå tvungna att stanna kvar 5 timmar på observation för att se om jordnötsringarna i Tures mage skulle ge någon vidare reaktion. Ture röjde järnet på akuten. Tydligen en bieffekt av adrenalinet.

Vi var hemma igen vid midnatt och då var vi ganska skakade. Det var ingen rolig upptäckt alls och lite av en sorg och upphov till en livslång oro. Det enda som kändes positivt var att vi bemöttes så proffentionellt av alla. Från det vi ringde 112, till ambulanspersonlen och läkarna och sjuksköterskorna på Sachska barnakuten på SÖS.

Vi ska få remiss till SÖS snart och göra en grundligare utredning om hans allergi.