Det var ett riktigt bra drag att ta ledigt i fredags. Jag känner mig så utvilad. Saltis var toppen. På fredagskvällen grillade vi på Amys takterass. Det var fenomenalt. Utsikten därifrån kan mätas med få andra.Igår vaknade vi upp lätt trötta efter allt rosé. Vi masade oss ändå upp och iväg till Fjäderholmarna. Det var fler som hade kommit på samma tanke. Klipporna var nästan hudfärgade, så tätt låg det folk. Det var svinvarmt och jag kunde inte bada. Jag tyckte vattnet isade i benen så fort jag försökte stoppa i ett. Jeppen däremot badade hela tiden. Han fick tom namnet "badmonstret".
Igår kväll mötte vi 2 jobbiga amerikaner och åt middag med dom på Mälarpaviljongen på Kungsholmen. Dom snackade så klart i ett om oväsentliga grejer. Efter några timmar fick Jeppen och jag nästan exem i öronen och det var äntligen tur att bryta upp. Vi gick vidare och tog några glas på Pontonen.
Sen gick vi hem över Västerbron. När vi var som högst uppe sa vi så klart " Stockholm är allt bra vackert".
Det är standard att säga på Västerbron.
2 comments:
är A och Produktionsledaren densamma?
Kära Mirjam,
Det är en tråkigt och långsamt dag på Harvard i dag så tänkte jag att titta på din blog. Jag fick adressen från dig sista gången var Keith och jag i Sverige. I dag längtar jag efter Sverige väldigt mycket.
En stor ursäkt att vi var så jobbiga på middag två veckor sen, som du har skrivit. Som en som har bott i Sverige, förstår jag att man behöver inte prata hela tiden och jag kan tala på svenska, men det är lite svarare för Keith som kan inte svenska och har inte den svenska upplevelse. Jag vet att han var lite bullrig som amerikaner kan bli, men kanske han var lite irvig (men han säger så väldigt mycket hur kul du är så kanske han var bara lycklig att se dig igen), och det är svårt för mig att svenksa i en hög, fullpackad restaurang (som det är för mig också på telefon). Det är svårare för mig att koncentrera mig och vill jag att min man förstår konversationen också. Factis, hade vi ingen aning du och Jesper känner så och hade ingen aning vad vi skulle prata om efter hunden, lägenheten, planer att börja vår familj i hösten, och resan. Det hade varit två år, och det var vad vi hade gjort i livet sen sista resan till Sverige. Vi tycker det är inte tråkigt, men vi väntade för du eller Jesper att börja att prata om vad som helst. Det är värför Keith började att fråga dig om ditt liv--jobb, familj, osv. efter en stund.
Kanske det skulle har blev bättre om vi har tagit sista svensk kvällen med familjen som jag bry mig om så väldigt mycket och längtar efter så väldigt mycket när jag är i USA. Ursäkt igen.
Alyssa
(en av den två jobbiga amerikaner)
Post a Comment