I september ska min avdelning delta in nåt slags lopp för banker i Stockholm. Vi ska springa ett terränglopp på 3 km på gärdet. De andra har hetsat mig att jag måste vara med eftersom jag kommer att tävla i -30 klassen dvs för oss som är yngre än 30 år. I den klassen var det 5 deltagande förra året. De hävdar att jag kommer att vinna hela klabbet om jag lägger manken till och då kommer vår avdelning få massor av poäng.
3 km är ju ingen match direkt för mig. Jag springer ju 5 km, två gånger i veckan men det där med "terräng" består tydligen av 200 m av plan yta sen 2,8 km backe. Jag vet inte hur tight jag är på att springa i backe. Sen vet jag inte hur komfortabel jag är med det här favoritskapet. Tänk om jag inte pallar trycket? Tänk om jag blir som han Håkan Dalby som satt och laddade med sin kaviarmackor och sen gick det käpprätt åt skogs och sen ville han be Sverige om ursäkt.
Usch tänk om jag måste be dom andra om ursäkt om jag inte pallar trycket....
Nej nu måste jag gå i hårdträning. Minst 3 pass i veckan. Jag kommer stå som segrare. De kommer bära in mig på sin axlar på avdelningen och jag kommer bära en krans av lagerblad kring huvudet och det kommer stå på intranätet om min fantastiska seger.
Så kommer det bli.
No comments:
Post a Comment