Thursday, October 26, 2006

Alone

Morran trodde vi hade det bra. Visst var det lite tugnt ibland men jag trodde ändå att vi skulle ta oss igenom det här och komma ut på andra sidan mer sammansvetsade än tidigare.

Tydligen var jag ensam om att tro det.

Räven tycker att det tar för mycket energi från honom när jag är här. Han känner sig ansvarig för hur jag trivs. Så om jag klagar på nåt här i Indien så tar han det personligt.

Jag känner mig ganska lurad och dum just idag.

Tjyven, jag satsade allt jag hade på oss. Jag sa upp mig från mitt jobb och min lägenhet och han vill inte ens försöka jobba lite på det. Jag får åka tillbaka till Svea som en looser och börja om från början med jobb och lägenhet.

Morran är dumpad och det känns faktiskt ganska tungt just nu. Det enda som värmer i mitt ensamma Morr-hjärta är stödet från mina fina vänner och min familj.

Om ni ursäktar så ska jag gräva ner mig i ett gryt och slicka mina sår i ett par dagar...

17 comments:

Anonymous said...

Oj då. Hoppas det är vår och fint när du kommer fram ur grytet igen. Finns nog en risk för att det regnar dock.

Heléne said...

Har läst din blogg en längre tid utan att kommentera nåt... men det här trodde jag väl ändå inte.

Kramar från mig, fast vi inte känner varann...

Victoria said...

Jag har varit här och läst rätt länge men inte skrivit något, men nu måste jag ju! Vad ledsamt att läsa ditt senaste inlägg - jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig!!
Kram/Victoria

Blygisens betraktelser said...

Morran!
Det här är galet, det är ju bara en bloggvärld, men jag blir ledsen ändå!
Sänder över all världens styrkekramar. Hoppas det värmer. Och självklart önskar jag er två allt gott som går att önska ändå, mitt i det här!

/"B"

En bulle i hjärtat! said...

Näe, fy satan så tråkigt! Jag tänker på dig, även om det kanske inte hjälper så mycket, men ändå..

Kram!

Anonymous said...

Nä fy fasiken!
Jag är på din sidan, ska du veta!
Håll modet uppe!

Kram Sobie

Anonymous said...

Oh neeej, Morris! Kram och alltmöjligt. Uschigt uschigt. Hem till Peacehill igen, ögonabums.

Helt fast och ingen öppning? Inte ens med lite distans till allting, sen? Jag kan förstå det där med att känna sig ansvarig förstås, också. Men i alla fall.

Huggy huggy lilla Morry, jag lider med dig.

Blancaflor said...

Morris! Lilla vän. Fy vad trakigt, du som har gett upp sa mycket. Kram

sara said...

lider med dig. verkligen.

hoppas det löser sig.

Anonymous said...

Usch vad tråkigt! Hoppas verkligen att det ordnar sig på ett eller annat sätt.

Kram

SonnyBoy said...

Tråkigt, mycket tråkigt att läsa.

Anonymous said...

ledsamt att läsa..shit...livet är inte lätt alla gånger...skönt att du har familj och nära vänner som stöder dig! jag hoppas det löser sig till det bästa för dig!

Produktionsledaren said...

Men lillmorran, det där var verkligen ingen rolig historia.
Kramar, ta hand om dig.
Vi hörs hemma.

odenplan.nu said...

Hej där...har läst om det som hänt. Tråkigt...och det ÄR ju svårt sånt här. Jag kan å ena sidan förstå honom och å andra sidan förstå dig. Det enda jag tror mig kunna veta är att det inte var tänkt såhär...uatn livet tar såna här vändningar ibland. Utan kontroll...

Det är hemskt att gå igenom och ajg ser mig själv på Utö...och i Antwerpen...två platser där marken rämnat. Jag trodde aldrig jag skulle resa mig...men jag gjorde det. Du med. Jag vet.

Cheers....med hopp om en bra hemresa.

Anette said...

Åh vad trist att läsa! Sänder en stor kram!

Stora Morran said...

Tack alla ni som skrivit sa gulliga saker till mig. Jag kommer minsann att repa mig. Det kommer bara ta ett litet tag.

Puss

Anonymous said...

Skit, jag hänger med jävligt dåligt nu för tiden.....

Inget kul inlägg att läsa, lider med dig Morran