my precious

Min julduk är nästan klar snart. Känns nästan lite sorgligt faktiskt som en nära vän snart lämnar en.... Men samtidigt känner jag mig omotiverat mallig över min fina duk. Jag ska den hela livet och sen när jag är gammal och grå kan barnbarnen ta fram den och beundra min fina stygn. Min pappa har gjort en underbar påskduk med fina kycklingar på. Varje år måste han sitta en halvtimma och prata om hur han gjorde den där i slöjden. Nu är det Morrans tur att föra traditionerna vidare.