I onsdags var jag på stadsvandring på söder med mina kollegor. Vi hade en mycket underhållande guide från Stadsmuseet som verkligen hade självdistans och bjöd på sig själv. Vi gick omkring runt Mosebacke och hon visade oss allt från bödelns gränd till var Lisbeth Salander köpte den jättedyra lägenheten på Fiskargatan. Sen gick vi upp på Stigberget och gick in i Blockmakarens hus. En av Stadsmuseets bevarade hus som dom har inrett som dom riktiga människorna bodde där. Jag har ju varit massor på Stigberget eftersom min vän Amy bodde däruppe. Varje gång jag gick förbi det där sneda huset vars vägg löper som en skidbacke ut i gatan undrade jag hur någon kunde bo där inne. Nu vet jag. Ingen bor i just det huset. Det är museum.
I alla fall berättade hon om en mamma som bodde där i början av 1900-talet med sina fem barn Rut, Ragny, Rea och Ragnhild och lilla Gustav Adolf. Mannen dog där pojken låg i magen och hon blev änka. Hon fick låsa in dom små barnen i ett iskallt rum medans hon gick och jobbade från tidig morgon till sen kväll för att ha råd att försörja sig och inte tvingas lämna in barnen på barnhem. Sen dess har jag gått och tänkt på dom där barnen och mamman som bodde där i det där huset som jag hade gått förbi så många gånger. Det berörde mig.
Efter stadsvandringen gick vi till till den Jamaicanska restaurangen; Back- a-yard och åt "curry goat", oxsvansgryta med smörigt potatismos och drack Redstripe.
Det var en trevlig kväll!
No comments:
Post a Comment