Raggig

En kompis till oss fick ragg i fredags. De stog där och pratade och smålog mot varandra. De syntes att han tyckte att hon var söt. Plötsligt var han tillbaka brevid oss. När vi undrade vad som hade gått fel så sa han att hon hade blivit sur och gått iväg.

- Vad sa du då? undrade vi.
- Nej jag vet inte sa han jag sa bara:

"Vad skönt det vore att ha ett jobb som ditt där man slipper tänka så mycket."


hmm undra varför hon drog...

Saltön

Jag kan inte förstå varför serien Saltön är så populär. Vad är det alla ser i denna kassa produktion. Igår kväll försökte jag verkligen att gilla den men jag blev bara irriterad. Skådespelarna spelar så taffligt. Den absolut värsta är hon den tjocka som jobba på café och tidigare var ihop med Thomas von Brömsen. Hon spelar så attans övertydligt, ungefär som ett barn. I jämfört med det här framstår Rederiet och Tre Kronor som värsta Dramaten uppsättningarna.



Snart hoppas jag verkligen att bubblan spricker och sveriges befolkning tar sitt förnuft till fånga och inser att ni sitter och tittar på ren och skär smörja.

No shorty

Igår skulle H beskriva en person för mig. Han säger då:

"Hon är ganska kort. Eller ja typ som dig."

Äh what? Är jag kort? Det var det fräckaste. Jag är 165 cm över havet vilket är den absoluta genomsnittslängden för den svenska kvinnan. Bara för att man inte är 193 som han så behöver inte alla andra vara korta.

Jäkla fasoner.

Dra åt pipsvängen.

Knuttar, champange och ångest...

Fredagskvällen på mc-klubben var bra. Dock kom vi hem kl 06.00 vilket var lite sent. Morran var inte riktigt så på hugget som hon skulle vilja ha varit på H´s 30 års skiva. Jag fick sitta vid honörsbordet med H hans päron och några andra nära vänner. H var sjukt nöjd. Riktigt fina tal hölls till hans ära och han blev rörd till tårar av en del. Han fick fina presenter som dykresa till Kroatien, klätterresa till Kebenekaise, flyginstruktion och sjukt mycket fina champanger. Världens coolaste Julle trollade under kvällen.

Vid 01.00 drog vi vidare till Grodan där H hade bokat bord. Vi drack champange och hetsade varandra att utföra flippade grejer.

Igår var Morran ganska trött och låg. All jäkla livsångest kom över mig som en våg. Även om jag har kirrat ett kneg så är det en hel del mer grejer som måste falla på plats innan man kan slappna av och njuta av livet.

Intervjun idag gick bra i allafall. Alltid en liten tröst i ett hav av gnissel.

MC

Vi ska på Mc-klubb i kväll i Hornstull. Jag skojar inte. Vi ska dit. På riktigt ett knuttehak med västar och bågar och hela baletten. Vi var där en gång i november när Morran precis hade kommit hem. Det var sannerligen en annorlunda upplevelse och nu ska vi dit igen. Vi ska ta med några mc-klubbs-oskulder också. Först ska vi värma på Tettes kontor och sen när vi känner oss modiga nog ska vi dit.

Håller på att putsa upp pajen nu faktiskt.

Ska bara i väg och luncha med Gurkan på Rice först.

Allt på en gång

Jag sitter för mig själv på Il Café på Kungsholmen och firar mitt nya jobb. Då ringer det i nallen. De ringer från en stor svensk internationell klädkedja (ni vet vilken) och vill att jag ska komma på intervju för en tjänst som inköpsassistent på måndag.

Shit pommes frites!

Den tjänsten vore ju så mycket roligare....

Och imorgon ska jag skriva på för det andra...

Oh well det löser väl sig om det nu skulle vara så.

Finally

Morran har fått ett jobb. På en bank igen. En av de största, mer säger jag inte. Jag ska jobba med IT och sånt. På nåt sätt så lyckas jag aldrig komma ifrån det där facket jag har hamnat i. Bankfacket. Men jag känner mig ändå glad. Ska dit imorgon och signa papprena.

Sehr schön!

Snask

Jag har kommit underfund med en sak. Jag gillar inte ljus choklad så mycket längre. Jag gillar mörk, fin choklad mycket bättre.

Det här hade jag aldrig trott skulle inträffa men nu har det hänt. Jag har sakta men säkert övergivit min barndoms ljusa härliga choklad. Förra veckan tog en jag en bit ur en paradisask och jag höll nästan på att spotta ut den. Den var alldeles för tok för söt. Det blev för mycket. Jag tycker fortfarande om kexchoklad och liknande även om det är på gränsen.

Jag antar att det nu endast är att sitta och invänta tills gröna marmeladkulor samt praliner med körsbär makar sig in min gom och trivs. Livet upphör aldrig att förvåna en.

Kirrat

Morrbloggen hade blivit utsatt för en komplott. Helt plötsligt funkade inte mina länkar. Skumigt!

Oh well eftersom jag i stort sätt är värsta hackern var det ju inte direkt svårt att kirra till det hela. Så nu är länkarna back in business.

Enjoy!

In controll

Idag vaknade jag med en mycket skum åkomma. Det liksom flimrade för mitt ena öga. Jag gick omkring en timma eller två med det här flimret som var mycket störande. Jag såg knappt något när jag sminkade mig.

Efter ett tag fick jag för mig att jag skulle få epilepsi. Jag vet inte varför jag tänkte så men det var något med att det det kändes som ett stroboskop innanför ögat och att jag vet att sånt kan utlösa epilepsi och ungefär så gick tankegången.

Men sen kom jag på att detta säkert var mitt livs första migränanfall. Jesus, tänkte jag för mig själv. Sånt där har jg inte tid med nu. Nej det verkar överhuvudtaget jobbigt att ha i sitt liv.

Jag gick och drack två stora glas vatten och sa till mig själv att skärpa mig.

Efter tio minuter var flimret borta.

Det tror jag att jag ska fortsätta med. Så fort jag har ont någonstans eller nåt är jobbigt. Så säger jag bara till mig själv på skarpen att skärpa mig så försvinner det.

Numer kontrollerar jag min egen kropp.

Det känns bra.

baggis

Jag satt för mig själv hemma hos Tette igår och kollade på guldbaggegalan. Jag älskar alla former av galor. Idrottsgalan, Baggegalan, Grammisgalan. You name it och jag slukar det. Tjurar som ett barn när pristagarna gråter (jag har övergett sten-imagen).

Men igår vann den där rackarns "Förortsungar" allt som gick att vinna. En barnfilm med IKEA-reklamungen och Gustav Skarsgård i någon slags musikal...

Säkert jättebra, men det blir så tråkigt när en tar allt. Det borde vara lite mer rättvist på nåt sätt. "Farväl Falkenberg" som det har varit ett sånt ståhej om fick inte ett endaste litet tröstpris. Det hela kändes nästan lite skumt, som en komplott på nåt sätt.

AM skickade ett mycket passande sms till mig när det var över, där det stod: "Vem har legat med juryn?"

Ja man kan ju verkligen undra.

Äntligen!!!

Nya prövningar

Morr har haft en finemang helg som vanligt. Mina intervjuer i fredags gick bra. En hoppas jag lite extra på. Men så fort jag säger så så blir det ändå inte som jag vill så jag ska inte säga nåt. Inget alls faktiskt. Knäpptyst. Glöm att jag nämde det överhuvudtaget.

På fredagskvällen var jag med Tette och Gurkan på Lilla Capri. När vi väl skulle betala hittade jag inte min plånbok. Jag rev upp halva världen och kom fram till att någon måste ha stulit den där inne på resturangen. Jag satt och gjorde smala och misstänksamma ögon åt allt och alla. Jag spärrade mitt kort osv. Efter två dagars ältande över att någon kunde ha varit så fräck och snott min plånbok hittade jag den igår i en annan väska. Ooops! Fredagskvällen fortsatte iallafall på AG och Riche.

På lördagskvällen firade vi Maria som fyllde år. Efter det trotsade vi snöstormen och begav vi oss så klart till Riche.

Söndagen var slapp och mysig. Vi frullade hemma hos H med Tette, A och AM. Vi var hundvakt. Så vi gick promenad, hyrde film och lagade middag.

Idag är det vardag igen.

buhu.

"The Tuna Community"

Jag och mina vänner kommer från tuna. Visst har jag andra vänner som jag lärt känna i Sthlm också. Men dom som är mig närmast AM, Tette och Janice dom kommer alla därifrån. Vi har gått gymnasiet tillsammans och sen flyttat upp till "Storstan".

Hur som helst så har det blivit mer och mer tydligt den sista tiden att vi umgås mycket med andra människor från vår stad. Vi kanske inte ens kände dom så väl under tiden vi bodde där, men nu i storstan så känns det naturligt. Är man ute och träffar på någon så är det ofta naturligt att heja även om man kanske inte skulle ha gjort det i tuna.

Det som också är mycket konstigt är att alla vi under den senaste tiden träffat killar från samma stad som vi inlett någon form av relation med. Vi har spånat hur det kan bli så. Det måste vara att man redan tycker att man känner personen ifråga sen förr och att det därför känns lättare och tryggare att gå vidare med honom än en helt okänd. Kanske har man redan sen tidigare vetat att man gillade just honom.

En annan av fördelarna av att vara inflyttad är att man har ett helt sjukt stort kontaktnät just för man kommer från samma stad. Jag har många gånger befunnit mig utomlands och där skapas det ofta "Swedish communities". Man dras till varandra efter som man kommer från samma kultur, har samma humor osv. Ofta får man ett speciellt band med sina landsmän. Precis så fungerar det här.




Men jag vet en maffia som är ännu värre än oss. Det är Örebroarna.

Dom är överallt.

Jubileum

Min gamla mirremare@hotmail.com fyller 10 år i år. Det är helt galet! Den fixade min dåvarande kille till mig innan jag skulle åka till USA 1997 så att jag skulle kunna skriva till honom och till min familj.

Jag gick igenom den nyss och det finns en hel del roliga grejer där. Jag är ju så dålig på att ta bort mail så det finns 441 mail bara i inkorgen. Det blir 11 sidor det. Sen har jag massa konstiga mappar också med ännu mer mail. Olika pojkvänner, vänner från förr och från människor man glömt bort. Jag har e-mail däri som Räven skickade mig 1999. Mail som jag fått från vänner och familj när jag har varit borta i Spanien, Japan, Kina och Indien.

Kan man k-märka en mejl-adress? Då skulle jag vilja k-märka Mirremare.

Om någon vill så får ni gärna maila mig dit nu när den fyller 10 år och allt. Men bara snälla grejer.

Engagerad eller förbytt

Jag har kommit på en grej. Man lär sig mycket om människor när man spelar sällskapsspel. Det är då riktiga känslor kommer fram. Annars kanske man kan dölja sin sanna personlighet ganska bra men när det är frågan om att vinna ett spel då kan människor bli som förbytta.

I söndagskväll skulle jag och Tette spela spelet TABU tillsammans med A & H. Spelet går ut på att man ska förklara så många ord man kan under en viss tid utan att man får nämna en massa andra ord som lätt förknippas med det ordet. Tex ordet ”Bröllop” då får man ej nämna präst, ring, gifta sig, brud, brudgum eller ceremoni.

Det skulle vara tjejerna mot killarna. Jag och Tette gör en massa ”high-five” innan och kallar oss ”Dream team” osv. Sen sätter spelet igång och vi märker efter första sessionen att det här har de där två gjort förut. De har en väl utvecklad kommunikation med varandra som består av mycket gester och internt språk. De är mycket vana vid att dölja att de använder otillåtna ord. När jag och Tette, som är gröngölingar på spelet, försöker påtala detta möts vi av oväntade högljudda protester. Vi blir totalt bortkollrade. De slänger bort korten som används och håller för de otillåtna orden. Jag och Tette är inte alls lika hetsiga eller rutinerade. Vi avslöjar oss själva när vi använder fel ord.

Det slutade med att de vann mot oss med typ 40-7. Jag och Tette fick bara minuspoäng hela tiden. So much for "Dream Team". Jag tror Tette och jag passar bättre i lugna frågesporter eller nåt.

Men vi lärde oss mycket om motståndarlaget.

Aldrig mera sällskapsspel med dom.

fel vs rätt

I lördags efter Riche var jag på White Room. Det var jätteskumt. Överallt var det små och stora brats och tjejer som var mycket bruna. Antingen hade de mycket brunkräm eller så var de så bruna på riktigt. I dont know.

Jag gled efter Stor braten himself och Elgiganten. Efter en ganska liten stund så bangade den fjärde i vårt sällskap. Min gamla homie från förr. Plötsligt var jag ensam med de här två som var i sitt eget revir. Jag kände mig malplacé. Jag ville också dra.

Mango blev arg och menade att han kom till Riche för min skull. Han bröt sig ur sitt vanemönster och favoställe för min skull men jag kunde inte göra samma sak för honom. Sånt där blir så jobbigt när man inte känner sig rätt. När man känner sig blek jämfört med alla bruna.

Jag var svag och drog.

Mango blev arg.

oväntat

I lördags på Riche träffade jag en gammal kollega. Eller kollega och kollega, han var VD för ett dotterbolag som satt i samma lokaler som oss. Vi var inte nära på nåt sätt. Vi brukade snacka lite strunt då och då vid kaffeautomaten.

Men i lördags när han såg mig blev han alldeles till sig. Han sken upp när han såg mig och sa:

- Morran är du hemma?
- Ja sa jag.
- Du har inte kommit och hälsat på mig?
- Nej sa jag.
- Jag visste inte att jag skulle bli så här glad när jag såg dig men jag är verkligen jätteglad!
- Du måste komma och hälsa på på måndag så får vi äta lunch.

"Jättekonstigt" tänkte Morran för sig själv och log och backade därifrån.

Ibland får man bekräftelse får oväntat håll.

Det är alltid kul.

Åt sidan!

Idag ska Morran på en intervju för ett jobb som jag verkligen vill ha. Hittils har jag sprungit på lite intervjuer hit och dit och träffat en attans massa rekryterare. Men jag har inte kännt att jag har gått upp i brygga för nåt av uppdragen.

Förutom idag.

Det här är MITT JOBB!

Nu jäklar!

Får jag det här, då kan jag känna mig nöjd.

Huka er, här kommer Morran med fart!

Helgen

Den här semlan satt inne på Riche toaletten i fredags. Jag tyckte det var riktigt konstigt och roligt. Förtjust ropar jag till mig Produktionsledaren var på hon då drar sitt lilla finger i grädde och slickar av.

Hon var inte riktigt sig själv efter det. Inte jag heller faktiskt.

Förutom det startade vi lite av en "Love sekt" i fredags. Vi satte klistermärken på allt och alla. Skapade hajp. Love var nöjd.