Tuffa tider....

Ture och jag var på BVC igår. Han hade bara gått upp 110 g denna vecka och förra veckan gick han bara upp 70 g. Lite klent menade barnmorskan. Han borde gå upp 200 g per vecka. Lilla Grodan har ju god aptit och äter för ett helt kompani och jag har mycket mjölk. Det rinner om mig konstant känns det som. Ofräscht. Problemet är att han spyr han upp allt ganska omgående. Han har förmodligen en outvecklad magmun. Stackarn. Tårarna började rinna på mig hos barnmorskan. Nog för att jag är lite känslig normalt men om nåt inte är bra med mitt barn har jag svårt att hålla distans och se det objektivt.

Så nu måste vi amma på schema var tredje timma. Amma 5 minuter och sen rapa. Så gör vi så 3-4 gånger per bröst sen byter vi. Dygnet runt. Vi började igår. Så i natt var jag upp och ammade 00.30- 01.30 och sen 03.30-05.00 och sen 06.30- 07.30. Så där håller vi på. Ganska jobbigt. Ture som normalt sover så fint om nätterna. Jag har inte kännt mig trött sen jag fick barn. Nu är det sannerligen andra tider. Nu känns det som jag har fotboja. Vi ska försöka så här tills på måndag då ska vi på återbesök till BVC och se om det blivit förändring.

Som Janice sa; Ture är en Tiger och han kommer kämpa och snart att bli stor och stark.

Det är bara att kavla upp armarna och amma järnet.

Snuggel nest....

Ture har inte sovit så mycket i sin egen säng om nätterna. Han har sovit i vår säng i mitten i något som vi kallar "Snuggel Nest" direkt översatt blir det "Myshörnan". Han har sovit på lite plastad frotté med ett örngott över och sen sitt täcke. Det finns en riktig säng som heter Snuggel Nest. Se bilder ovan. Tänk er att jag och Jeppe står så där och ser så där härligt kristna ut och tittar på vår bebis.

Mest har han sovit i Snuggel Nest för vår skull (läs min). Om han har låtit under natten så har jag enkelt kunna tända nattlampan och se så inget läskigt händer. Nu har han i 3 nätter sovit i sin egna säng bredvid min. Nu tredje natten gick det riktigt bra. Han sov mellan 23.30-05.00. Sen är han uppe ca 3 timmar och så sover vi igen mellan 08.00-10.00.

Än så länge har vi haft tur att han sover så fint under natten. Då orkar vi med om han skriker lite på kvällen.

Gos!

Asså jag vet att jag är mycket partisk, Ture är ju mitt barn men han är så sjuk söt på dom här bilderna så jag måste få dela dom med er.

Ture går på svampjakt....

Nu är vi på Dalarö med Ture. Han har fått träffa sin gammelmormor för första gången. Det är Jeppes mormor Ingrid som är 81 år. Hon blev så tagen av Ture. En gång i kvarten sa hon;

"Men hur kan han vara så söt? Jag kommer inte ihåg att något barn har varit så här söt".

Ja vad kan man säga. Bra gener liksom.

Nu är Ture på svamppromenad i skogen med sin farmor och pappa. Hoppas han har med sig lite kantareller hem till sin mamma så det kan bli en kantarelltoast till lunch. Det vore väldans gott.

Allt var okej

Det gick bra på SÖS idag. Tures höfter såg fina ut. Inget att oroa sig för sa ortopeden. Jag grät som vanligt när vi är på SÖS. Jag vet inte om det är något med miljön eller att Ture skriker när dom undersöker honom eller att jag hade oroat mig lite innan. Att all spänning släppte liksom.

Skönt att allt såg bra ut i alla fall. Nu kan vi börja beta av listan för allt annat läskigt som kan hända; plötslig spädbarnsdöd, kolik, ADHD, autism.... Ja listan är hur lång som helst.

Hip!

Imorgon ska vi till SÖS och göra ultraljud på Tures ena höft. Eftersom han satt i säte finns det en risk att hans vänstra höft glider lite. Om den gör det kommer han få en ställning om benen som han kommer att få ha i 3 månader. Han kommer sitta som en groda. Så klart känns det lite jobbigt om han skulle få den där ställningen men om det skulle vara nåt fel på höften så är det lika bra att han får den rätt nu när han är så liten än att han får problem senare i livet. Jag försöker köpslå med sannolikheten typ om Ture måste ha den där ställningen så borde han väl inte drabbas av kolik också...?

Karma liksom.

3 besök...

Idag har vi haft tre bra besök. Först kom vår städerska hit och gjorde en heroisk insats. Om vi uppskattade henne innan vi fick barn så är det ingenting mot vad vi uppskattar det nu när vi har Ture. Att få grundrent är riktigt lyxigt. Under tiden hon städade åt vi frukost på konditori. Ture slaggade i vagnen.

Det andra besöket var ett hembesök från BVC i Hornstull. En barnmorska kom och vägde Ture och nu är han uppe på sin födelsevikt 4160 g igen. Hon var snäll och vänlig till skillnad från den barnmorskan vi träffade på återbesöket på SÖS. Det känns fint att ha henne som barnmorska under Tures första år i livet. Vi ska till barnavårdcentralen på tisdag igen.

Det tredje besöket var Tures farfar, Jeppes pappa, som bor i Skåne. Idag fick Ture och farfar träffas för första gången. Ture fick fina presenter och Jeppe lagade spagetti och köttfärssås.

Ture gick på SPA idag...

Nu är vi hemma i stan igen. Igår kväll kom det ett riktigt ruskigt oväder i stugan. Det åskade och blixtrade. Strömmen gick och kom inte tillbaka förens kl 14.00 idag. Vi åkte kl 11.30. När strömmen går i stugan får man inget vatten. Bara för det så blev jag helt besatt av vatten och kände mig dödstörstig. Så klart var all annan dryck slut. Vi hittade lite vatten i vattenkokaren som var kvar sen frukosten.

När vi kom hem fick Ture sig ett litet bad och lite spädbarnsmassage. Det verkade som han gillade sitt lilla SPA. Vi åt indiskt på balkongen. Det var en så fin kväll. Det kändes som det var en kväll vid Medelhavet. Runt om på gården satt människor på balkongerna och njöt av sensommaren. Vi kollade på 2 avsnitt av "Six Feet Under".

Den är beroendeframkallande den serien.

Overeater

Dagens outfit; Vintage dinosaur-body, arvegods från kusin Leo.

Jag är lite orolig. Jag börjar tro att Ture har bulimi. Han äter och äter hela dagarna och sen spyr han. Ibland undrar jag om nåt stannar kvar i hans lilla mage. När han har spytt vill han äta igen. Ibland försöker jag koppla loss honom från bröstet efter ca 20 minuter. Jag tänker att 20 minuter kanske räcker så slipper han spy upp allt. Då lackar han. Han vill äta sin hela timma. Han blir helt otröstlig. Jag får lägga tillbaka honom vid bröstet. Han vinner jämt. Han har mig i en liten ask kan man säga.

Den lilla grodan....

Isolerade

Nu har den lilla familjen landat i min sommarstuga. Gah, vad ni flänger och far tänker ni säkert. Well, det är mycket lugnare här än hemma måste jag säga. Hemma är listan lång på människor som vill komma och hälsa på vår lilla klimp. Det är ju så klart trevligt och roligt att folk vill det men det är faktiskt ganska skönt att helt isolera sig här ute i skogen. Inga tider att passa eller sociala happenings att anpassa sig till. Här sover vi länge, ammar kollar på "Six feet under" och lagar god mat.

Igår hälsade vi på mina kusiner i Tranås och Ture fick träffa sin lilla syssling; Majken-Stina, 4 veckor gammal. Även att Majken-Stina var äldre var Ture tyngre. Det kanske syns på bilden att hon är smal och lång och Ture är lite mer "satt". Ture fick en hel drös fina presenter av kusinerna och sysslingarna. Vi fick också med oss 2 kg nykokta kräftor därifrån så imorgon är det dags för Tures första kräftskiva.

BB avd 53

Alla barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor samt barnläkare som vi kom i kontakt med under vår vistelse på SÖS var helt fantastiska. Jag tror att vi hade ganska låga förväntningar på BB och förlossningen eftersom vi hade hört att det var ett sånt tryck just denna sommar. Att vi inte kunde förvänta oss att få föda där vi ville eller att man inte kunde räkna med ett familjerum.

All den vård vi fick i samband med Tures födelse överskred våra förväntningar 100 gånger om. Personalen som jobbar på SÖS är verkligen omtänksam, proffsig och van att hantera människor. Vi kunde fråga precis vad vi ville utan att känns oss dumma. Det var en "all-inclusive" vistelse med mat, dryck och omvårdnad 24/7.

Stort tack!

Dagen då Ture föddes....

Vi tog taxi till SÖS kl 08.30. Det var en toppenfin sommardag. Jeppe tog några bilder på mig innan taxin kom. I was huge!

Vi kom in på avdelningen för planerat kejsarsnitt och fick ett rum. Jag tyckte det var jobbigt att inte få äta eller dricka nåt så jag fick lite dropp. Dom gjorde ytterligare ett ultraljud för att fastställa att Ture fortfarande satt i säte. Det gjorde han. Dom sa att runt kl 12.30 skulle det nog vara vår tur. Helt galet att få en tid när man ska få träffa sitt barn. Vi kollade på ett avsnitt av "Six feet under" och lyssnade på Tures låtlista.

Kl 12.00 gick jag på toa. När jag kom ut kom barnmorskan och var sa att nu var det vår tur. Skynda, skynda! In med alla grejer i skåpet. Då blev jag lite nervös och tårarna började rinna. Jag hann liksom inte med. När vi kom upp till operationsalen var alla så gulliga och försökte trösta mig. När någon är snäll mot mig när jag är ledsen så blir det oftast ännu värre. Men jag lugnade mig och narkosläkaren satte ryggmärgsbedövningen. Det kändes som om det rann ner värme i mina ben och dom la mig ner och satte för ett stort skynke. Jeppe pratade lugnande med mig om vad vi skulle göra sen ikväll och i framtiden. Vi andades tillsammans och dom började operationen. Jag kände bara hur dom slet i mig fram och tillbaka men jag "kände" absolut ingenting. Tures huvud satt under mitt revben och när det lossnade kände jag hur trycket över bröstet försvann, som en lättnad. Jag såg på Jeppe att han var ganska nervös och sammanbiten men att han försökte le uppmuntrande mot mig.

Efter ett tag hörde vi ett skrik, och vilket skrik det var sen. "Umäää Umäää" skrek han som besatt. Det enda jag tänkte var "min, min bebis". Barnmorskan kom med honom i famnen och la honom blodig och blå på mitt bröst. Tårarna rann på både Jeppe och mig. Sköterskan tog honom och tvättade honom och Jeppe fick klippa navelsträngen. Han hade tydligen en riktigt fet navelsträng. Kanske det var orsaken till att han var så pass stor. Sen vägde och mätte barnmorskan honom, satte honom i en fin grön landstingsfilt och satte på en vit mössa sen fick jag honom på bröstet igen i ca 20 minuter när dom sydde ihop mig.

När jag var i ett stycke igen rullade dom ut oss till uppvaket. Ture öppnade ena ögat och sneglade på oss. Jag la honom på bröstet och han tog det direkt. Nemas problemas. Han visste vad som förväntades av honom. Vi låg där i säkert 2 timmar och tittade på honom. Det var en mycket speciell känsla att se den lilla (inte så liten) rackaren som legat i min mage i 9 månader. Som varit med oss i Fjällen, Thailand och Schweiz. Att det var just han liksom. Magiskt.

Vi rullades ner på BB när bedövningen i mina ben hade släppt lite och jag kunde röra på benen och jag såg inget annat än Ture. Sköterskorna som mötte oss där beundrade honom och sa att han var mycket söt. Vi fick in en bricka med "champagne" eller det var nog cider, mackor och kaffe. På brickan låg även en liten ros eftersom sköterskorna tyckte att hans mun såg ut som en röd ros. Jag åt upp nästan hela brickan. Jag var så hungrig. Det var helt klart en av mina bästa måltider någonsin. Vi gav Ture apan Alejandro och Jeppe spelade Stevie Wonders "Happy Birthday" för Ture.

Det kom in barnmorska och sköterskor hela tiden och gav mig smärtstillande, tömde kisspåsen och gav oss diverse information. Dom kollade amningen och Jeppe fick byta första blöjan. Jag fick prova att resa mig från sängen. Det gjorde sjukt ont.

På natten turades vi om att ha honom hos oss. Han gillade inte att sova ensam. Jag ammade och det monsunregnade utanför.

Ture har kommit hem

Som sagt i fredags kom vi hem med vår lilla klimp. Vi firade med lite thaimat och jag drack ett halvt glas folköl till maten, för att jag fick. Men det var inte så gott som jag hade föreställlt mig. Det smakade starkt och spritigt.

Ture är så snäll, lugn och fin. Förutom när man byter blöja på honom. Då är han fly förbannad. Skriker, spottar och fräser. Då visar han att har ärvt sin mors temprament. Annars är han lätt att läsa. Om han gnyr över nåt är han oftast hungrig. Som han äter sen då. Maj gadd! Han "ligger till bords" si så där 8-10 timmar per dygn. Där brås han på båda sina föräldrar som gillar att äta.

Igår var vi ute för första gången. Vi tog bilen till Liljeholmstorget. Lite läskigt var det, för oss. Ture skötte sig exemplariskt och sov under hela tiden. I bilen hem blev han lite hungrig och började skrika. Det här normalt en 5 minuters bilväg för oss. Nu var det broöppning och röda trafikljus överallt. Ture skrek i sin bilstol där fram och jag satt i baksätet och grät. Jag har så svårt att höra när han är ledsen utan att kunna göra nåt åt det. Som när dom tog prover på honom på sjukhuset eller när barnläkaren drog i hans ben. Då rann tårarna på mig.

Hemma

Nu har vi kommit hem med vår lilla groda. Det känns roligt och lite läskigt.

Han är fantastisk.

Nu är han här...

Ture, Tiger, Sverker, Alexander föddes 12,41 på SÖS 2010-08-03. Vikt 4061 gr, Längd 50 cm. Allt gick bra. Han är stor och fin och ammar som en igel. Nu är han 24 timmar gammal och snart kommer mormor, morfar, farmor och faster på besök